Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Sandler, Rickard: Anfallskrig och landsförräderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara för Finland eller för folkrätten
eller för Åland eller för ”das
Ger-manenthum” i största allmänhet
eller vad helst annat, bara vi komma
med i ”förnyelsens bad” oeh
absolut förgäta tyska omsorger om
svenska sjömäns begravning — ty det är
naturligtvis ett svenskt intresse
att bara komma ihåg att hävda den
folkrätt England bryter mot.
Kvar står för gemene man, att den
ena sortens agitatorer vilja
bevara den fred vi äga och vilja äga,
den andra sortens däremot hota
freden och vilja kriget.
Vilja kriget, ja, och vad för ett
krig? Är det däri aktivisterna
avvika från den allmänna meningen,
att d e men ej vi andra vilja
försvara landet, därest det skulle
överfallas av främmande makt? Är det
däri, att d e, men ej vi andra vilja
upprätthålla neutraliteten och vid
behov värna den, vilket också de
facto kunde innebära krigstillstånd?
Eller avse de ett krig, som ej är
försvar, ej är neutralitet, utan bägges
klara motsats?
Vill man pröva realiteterna
kan man ej förbigå dessa frågor. Ty
om något är ostridigt, så är det,
att den s. k.
arbetarfredskongres-sens plattform lagts av den
akti-vistiska propagandan.
*
Utgångspunkten för hela
kongressen, för dess förhandlingar,
uttalanden och beslut var — i den mån det
ej rört sig om inre partiaffärer,
med vilka svenska statens domstolar
ej ha det bittersta att skaffa —
farhågan för aktivismen.
Det må nu ha varit en
felbedömning av läget, både av den
dåvarande aktivismens farlighet och av
kongressens gagn, som ledde till dess
anordnande. Detta kan ju icke ändra
ett jota vid det rättsliga
bedömandet av vad som där förekommit.
Förutsättningen — riktig
eller oriktig —- för det hela var
uppenbarligen tron på att aktivismen
hade utsikter att lyckas i sina
strävanden. Om oriktig, finge ju
uttalanden om vad som borde göras;
för den händelse
förutsättningen vore riktig ingen aktualitet.
Om riktig, måste man väl i
rimlighetens namn undersöka arten av de
strävanden, mot vilka kongressens,
beslut voro riktade. Målet om
”landsförräderiet” kan helt enkelt
icke skiljas från målet om
aktivismen.
I det senare målet må konstateras
kort och gott: aktivismen är
överbevisad om att vilja driva landet ut 1
ett anfallskrig mot en
grann-makt. Redan den första
förkunnelsen var bekännelse nog om
avsikterna för var oeh en som ville se.
I dessa dagar, i Ålandsaktivismens
skede, vore det ren löjlighet att
bestrida anklagelsen. Att kräva
främmande territoriums besättande av
svensk militär det är klara signaler
till angrepp. Att taga ställning till
ett sådant program är icke att taga.
ställning till frågan om landet skall
försvaras eller dess neutralitet
värnas.
En överläggning om åtgärder
till förhindrande av anfallskrig är
ett. Att söka förhindra landets
försvar är — och skall alltid för det
svenska folket förbli — ett annat.
Det invändes här: kongressen var
försvarsnihilistisk.
För det första: ännu äro vi ej
därhän komna, att
försvarsnihilistisk åskådning är överhuvud
straffbelagd, än mindre faller under
förräderikapitlet. Det vore just det.
klara kriteriet på att här
föreligger en politisk process, om domarna
vore föranledda därav. Den
juridiska processen brukar kunna skilja
på oriktiga åsikter och brottsliga
gärningar. Den politiska processen
är blind för denna fundamentala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
