Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Sandler, Rickard: Anfallskrig och landsförräderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stat, en sådan man sitter nu dömd
för landsförräderi! Nog finner folk
i allmänhet det vara ett kuriöst
förräderi.
Det är för all säkerhets skull
nödvändigt att här inskjuta en
anmärkning. Det ges nog folk, som inför
ett sådant fall tycker det går för
långt och därför säga: släpp
för-svarsvännen lös, men
försvarsnihi-listerna skola klämmas åt! Jag har
varken anledning eller möjlighet att
rannsaka hjärtan och njurar oeh a
n-tager, att de som deklarera f
ör-svarsnihilistiska talesätt äro vad de
deklarera, ehuru jag förbehåller mig
min egen mening om hur det skulle
gå, om det gällde på allvar att
försvara landet mot verkligt överfall.
Det finns erfarenheter från andra
länder! Ovan gjorda antagande kan
efter min mening icke ha det
bit-tersta med saken att skaffa, sedan
det väl är klargjort, att det
påstådda brottet avser icke ett
försvarskrig utan ett anfallskrig. Att då
fria på grund av försvarsvänlighet,
fälla pä grund av försvarsnihilism
for avsikter eller åtgärder i ett
fall där denna
åsiktsskillnad saknar varje
aktualitet, det vore en klart
politisk proc‘essanordning.
Fallet Hedén ställer denna affär
i en särskilt bjärt belysning.
Endast därav dess särskilda plats i
detta sammanhang.
För att nu återuppta
resonemanget på den punkt, där det avbröts
för denna utvikning, vari ligger
t. ex. d:r Hedéns landsförräderi?
Rimligen kan det icke ha något med
den första plikten att göra utan
måste förläggas inom området för
den andra pliktens uppfyllande.
Alldeles oberoende av deras
hållning till den första plikten måste
alldeles detsamma gälla även övriga
dömda. Vi återkomma alltså till
Forums obevekligt sanningsenliga
ord:
Vad ville de dömda med sina
”utom-parlamentariska medel” hindra? — Ett
anfallskrig.
Vad befanns detta vara? — Försök att
förleda till landsförräderi.
* *
Nu kan saken icke vidare
diskuteras utan att man går frågan om
anfallskriget ordentligt in på
livet. Här måste frågas:
Har man som svensk medborgare
rätt — eller har man det icke — att
resa motstånd mot ett anfallskrig?
Är det lagenligt att överlägga om
åtgärder för att åstadkomma
ett anfallskrig men lagstridigt, ja,
förrädiskt att överlägga om
åtgärder att hindra det? Frågan om
medlen blir logiskt en senare.
Vilken ställning har anfallskriget
enligt gällande lag och i förhållande
till offentligen fastslagna
grundsatser för de svenska statsmakternas
handlingssätt?
Jag kan börja med det senare.
Här må då konstateras:
1) Alla svenska regeringar i
mannaminne ha deklarerat fred och
neutralitet som Sveriges självklara
utrikespolitik och avvisat varje
tanke på att Sverige skulle ha agressiva
avsikter. Denna svenska
politik hotades icke av de dömda, men
väl av aktivisterna.
2) Av de svenska riksdagarnas
hållning till militäranslag och
militärlagar framgår fullkomligt klart,
att riksdagen aldrig avsett de
militära maktmedlen för andra ändamål
än försvar och neutralitetsvärn.
Även den riktning, som aldrig
kunnat bli mätt på rustningar, har
alltid betonat dem vara uteslutande
avsedda för landets försvar och
avvisat som orimliga och obefogade
farhågorna för en användning i
annat syfte. 1914 års tunga rustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
