Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Sandler, Rickard: Anfallskrig och landsförräderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pressades Sveriges folk in i under
parollen ”försvaret främst’\
Till yttermera visso hava
statsmakterna i 28 § värnpliktslagen
nedlagt bestämmelsen att, utom
Sveriges gränser första
uppbådet må användas
endast till rikets
försvar.*
År 1911 uttalade
konstitutionsutskottet härom, i anledning av en
väckt motion, följande:
”FÖres första uppbådet utom
landet, skall statsrådet först höras och
riksdagskallelse utfärdas. En
ytterligare garanti torde genom detta
stadgande hava uppställts mot
landets indragande i ett anfallskrig. Om
nämligen ett statsråd kontrasignerar
ett beslut, varigenom beväringens
första uppbåd eller delar därav föras
utom rikets gränser i annat syftemål
än till rikets försvar, har han gjort
sig förfallen till ansvar efter $ 106
regeriugsformen. Genom den
ifrågavarande bestämmelsen synes det
utskottet också vara av lagstiftaren
klart uttalat, att den svenska
härorganisationens stora uppgift är landets
försvar, men däremot icke angrepp
mot andra land.”
Utlåtandet är underskrivet av
Ernst Trygger.
Alltså: om ett statsråd på
sådant sätt medverkar till ett
anfallskrig skall han, såsom den där
”uppenbarligen handlat emot rikets
grundlag eller allmän lag” enligt
106 § R. P. ställas inför riksrätt.
* Värnpliktslagens 28 $ mom. 3 lyder:
”Utom rikets gränser må beväringens
första uppbåd vid hären användas endast
till rikets försvar, och efter det att
statsrådet blivit hört samt riksdagskallelse
utfärdats. Utan riksdagens medgivande
må beväringens andra uppbåd vid hären
icke användas utom rikets gränser. ”
Ifråga om landstormen hänvisas i $ 36
till de förutsättningar, eom gälla för
be-väringen.
Här ges en möjlighet av två.
A n t i n g e n är allt detta grovt
hyckleri eller också är
anfallskriget av båda statsmakterna
verkligen utdömt både genom
mångårig praxis och genom allmän lag.
Eftersom det förra självfallet icke
kan förutsättas måste det andra
alternativet gälla.
En aktivistregering, som styr till
med ett anfallskrig, bryter icke
blott mot alla traditioner i
statssty-relsen. Den når fram till sitt mål
över lagens ruiner.
Det var mot aktivisternas
anfallskrig de dömda hade riktat sig!
Det stannar emellertid icke
härvid. Ytterligare måste konstateras r
3) Anfallskrig strider
mot svensk grundlag.
Det är av många skäl erforderligt
att i dessa tider återuppliva minnet
av den grundlagsändring, som
gjordes på 90-talet, då § 74 R. P. fick
nedanstående ännu gällande lydelse:
Från den dag, då enligt beslut av
konungen i statsrådet och efter utfärdande
av riksdagskallelse rikets krigsmakt
eller någon del därav ställes på krigsfot,
vare sig för upprätthållande av rikets
neutralitet, därest £en, vid krig mellan
främmande makter, av någon bland de
krigförande skulle hotas eller kränkas
eller för avvärjande av ett befarat eller
börjat angrepp och intill den dag då
krigsmakten skall återgå till fredsfot
äge Konungen att i den ordning, på det
sätt oeh på de villkor samt med den
skyldighet för staten till ersättning, som
bestämmes i särskild av Konungen och
Riksdagen samfällt stiftad lag, låta av
kommuner eller enskilda utfordra
förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara
att i orten tillgå, och som erfordras för
fyllande av sådana krigsmaktens
oundgängliga behov, vilka icke på annat sätt
kunna, med tillräcklig skyndsamhet
till-godses. .
Regeringen hade till 1893 års
riksdag inkommit med framställning om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
