Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Sandler, Rickard: Anfallskrig och landsförräderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ökad befogenhet att utnyttja
rekvi-sitionsrätten vid krigstillfälle och
föreslog då, att ingressen till § 74,
i vilken fastslås under vilka
allmänna förutsättningar rekvisitionslagen
skulle få tillämpas, måtte erhålla
följande lydelse:
–––––, ’Från dén dag då rikets
krigsmakt eller någon del därav ställes på
krigsfot vare sig för rikets skyddande
för inblandning i krig mellan främmande
makter eller för hotande krigsfaras
avväx jancbe eUer för utförande av redan
uppkommet krig, och intill den dag”
— — —. (Kursiveringarna av
artikel-förf.)
I anledning av denna proposition
väcktes av S. A. Hedin motion
om en annan formulering av
ingressen. I motiveringen framhålles
bl. a. följande:
––––”Man har låtit sig angeläget
vara att så välja de krigiska ordalagen,
att de icke i minsta mån påminna vare
sig om den freds- och neutralitetspolitik,
som är svenska folkets, eller K. M:ts
plikt att hava fred och neutralitet till
ständigt högsta Ögonmärke och att blott
till försvar använda den vidsträckta och
i många hänseenden, vådliga befogenhet,
för vilken den ifrågasatta
grundlagsändringen är avsedd att bana väg.
Flera gånger i mannaminne har landet
varit helt nära att störtas i krig
uteslutande genom sin regerings eget
förvållande eller rättare sagt genom regentens
personliga beslut och åtgärder.”–––––-
Hedin yrkade, att ingressen skulle
formuleras sålunda:
”Från den dag, då enligt beslut av
Konungen i statsrådet efter utfärdad
riksdagskallelse, rikets krigsmakt eller
någon del därav ställes på krigsfot, vare
sig för upprätthållande av rikets
neutralitet, därest den vid krig mellan
främmande makter av någon bland de
krigförande skulle hotas eller kränkas eUer för
avvärjande av befarat eUer börjat
angrepp och intill den dag o. s. v. ”
Skillnaden mellan de båda
formuleringarna är tvåfaldig. Dels
inskjuter Hedin vissa konstitutionella
garantier. (Konungen i statsrådet;
riksdagskallelse.) Dels innebär
Hedins formulering en begränsning och
precisering av de krigsfall, vid vilka
statsmakterna överhuvud ägde rätt
att begagna rekvisitionslagen. Då
krig orimligen kan föras utan att
rekvisitionslagen får begagnas,
måste innebörden av det Hedinska
yrkandet vara hans uppfattning, att i
grundlagen bestämt borde anges de
fall, då Sveriges statsmakter äga
inlåta sig på krig. Detta såväl enligt
sakens natur som med hänsyn till
yrkandets motivering och vad vid
motionens behandling förekommit.
Härigenom är det § 74 R. F. får sitt
stora och aktuella intresse.
Konstitutionsutskottet tillstyrkte
regeringens förslag. Samtliga
representanter för andra kammaren
reserverade sig, delade på något
olika linjer. Hedin anförde en
reservation, jämte några till, för sitt
yrkande.
Debatten i andra kammaren
vittnar om vilken hjärtesak det var för
flertalet där att erhålla en
otvetydig formulering.
Hr Höjer förklarade, att ”nu kan
visserligen anmärkas, att någon
annan politik än en freds- och
försvarspolitik är för Sverige
otänkbar”. Men trots förtroendet för
regeringen — vi ”kunna råka ut för
äventyrspolitik’ \ Vice talmannen
A. P. Danielsson ansåg, att man icke
borde ”gå längre än man är säker
om att det blott gäller fosterlandets
försvar eller att aVböja en hotande
fara eller tillse att vår neutralitet
ej kränkes. —–––––Tror, att det
är av stor vikt, att vi få trygghet
i detta hänssende.”
Motionären själv, S. A. .Hedin,
yttrade i sitt anförande bl. a.
följande, som har sin ‘aktualitet även
i dessa dagar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
