Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Sandler, Rickard: Anfallskrig och landsförräderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”1 vårt förslag till ändring av $ 74
uttalas — utan att därmed på något sätt
begränsa den för K. M:t i dessa
hänseenden lödvändiga makten — att
■svenska folkets politik uteslutande är en
freds- och neutralitetspolitik. Den som
något följer med den utländska pressens
<liskussion under och efter den urtima
riksdagen skall — utan att jag behöver
•därom närmare uttala mig — förstå
varför ett beslut sådant som det föreslagna,
vilket till sitt fredliga syfte icke kan av
någon ärlig människa misskännas, nu vore
önskvärt.9;
.Debatten avslutades av hr Persson,
JMörarp, vilken förklarade, att det
Hedinska förslaget borde av andra
kammaren uppställas som ett
ultimatum.
Hedins yrkande bifölls sedan utan
votering. Utgången blev densamma
i första kammaren efter några matta
invändningar av krigsminister
Eappe, som fann regeringens
formulering vara ”att föredraga”
men accepterade andra kammarens
ståndpunkt och av greve
Doug-1 a s, vilken fann Hedins motion
orsakad av ”orimlig fruktan”.
(Fortfarande orimlig, greve Douglas?)
Härmed var nuvarande § 74
formad. Stadfästandet året därpå var
en ren formalitet. Den
betydelsefulla innebörden var gr undlagsf
äs-fanclet av den "åskådningen, att
sven^ski^nfallskrlg ej kanJå
ifraga-komma.
I år har minnet härav
återupplivats i riksdagen genom en
socialdemokratisk gruppmotion om sådan
ändring av § 13 regeringsformen,
att det formellt tvetydiga uttrycket
”börja krig” (”Vill konungen
börja krig eller sluta fred” etc.)
utgår. Motiveringen framhåller, att
1893 års ändring av § 74 bör
fullföljas genom motsvarande ändring
•även av § 13.
Andra kammaren har i anledning
av denna motion alldeles nyss fattat
beslut om framställning till kungl.
maj:t angående ”sådan ändring av
13 § R. F. som —––––bringar dess
lydelse i närmare överensstämmelse
med den i 74 § R. F. uttryckta
grundsatsen, att rikets krigsmakt
icke bör ställas på krigsfot i annat
syfte än för upprätthållande av vår
neutralitet eller för avvärjande av
befarat eller börjat angrepp.”
(Kurs. av artikelförf.)
Första kammaren har intagit en
annan ståndpunkt och i
överensstämmelse med högerhalvans inom
utskottet hemställan avslagit den
socialdemokratiska motionen. Hela
den avstyrkande motiveringen
inskränker sig till en hänvisning från
utskottets sida till ett
konstitutionsutskottets yttrande vid 1911 års
riksdag. (Det är just ur detta, nu
alltså av högern åberopade
uttalande citatet här ovan är hämtat.)
Icke med ett enda ord har
utskottet nu uttalat sig i själva
saken. 1911 års yttrande
åberopar ändringen i § 74 jämte
§ 28 värnpliktslagen. Man måste
ju då förutsätta, att högerns
avvisande hållning nu icke får uppfattas
som ett underkännande av själva
den åskådning, som redan fått sitt
uttryck i § 74 men som — tack vare
första kammaren — väntar på att
få komma till uttryck även i § 13.
Skälen Jill högerns hållning — vilka
ej angivits — må ha varit av ena
eller andra arten. Innebörden av
senaste riksdagsbehandlingen måste
vara denna: Första kammarens
beslut innebär icke någon förändring
av ståndpunkten i § 74. Andra
kammarens är däremot ett starkt
understrykande av densamma.
Alltså står det fast: anfallskrig
strider mot grundlagen. En
regering i Sverge, som . anfaller
främmande land, är en
grundlags-brytande regering.
En sak är, att man kan ha
sina funderingar om den reella styr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
