Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1916 - Carleson, C. N.: Annexioner och krigsskadestånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagsåtgärder, mot vilka den
reagerar, därvid även stödd av den
nation, till vilken den förut hört,
Er-övrarens skärpta ”ordnings^regim
medför dryga administrativa
kostnader samtidigt med att den är
ägnad att vidmakthålla oeh även vidga
den militära beredskapen å ömse
sidor de nya gränserna. Således
både skärper och förlänger man det
för freden farliga tillstånd, som var
rådande före kriget.
Om annexioner företagas, blir
fredens varaktighet alltså rédän av
folkpsykologiska skäl illusorisk. Att
lägga nya annexioner till de redan
under århundraden framtvingade
vore liktydigt med att öka
spänningen, och än värre bleve
förhåll-landet i våra tider av stegrad
nationell självkänsla. Men vill man
gå till botten av de
nationalitets-frågor, som spela in bland
världskrigets orsaker, får man icke stanna
vid endast ett avvärjande av nya,
ödesdigra steg på annexionernas
väg, utan även gripa tillbaka i
tiden och i detta hänseende revidera
fredsslut, som vila på en dylik
ohållbar och bräcklig grund.
Bjuder då den moderna
samhällsmekanismen något medel att bygga
freden på en annan grund än
vapenlyckans? Svaret giver , den
moderna tidens största inrepolitiska
landvinning: folkviljan uttryckt i en
folkomröstnings utslag. Om denna
princip finge bryta igenom öeh
bleve erkänd i fråga om alla
avgöranden om ett områdes statliga
nationalitet, då hade därmed
demokratien vunnit en ny och den allra
viktigaste funktionsterräng, som även
skulle stärka och främja
demokratiens ställning och framväxt i
staternas inre. Kravet är ett
korolla-rium till allt det bärande och
grundväsentliga i socialdemokratins
politiska program och verksamhet.
För en folkomröstnings
organisation oeh kontroll gives ock ett redan
av den politiska och ekonomiska
kämpen skapat organ i
arbetarepar t i e r n a och
arbetareorganisationerna, om vilka man säkrast kan
förutsätta, att de äga den
starkaste, mest omedelbara känningen med
de breda folklagren. Alltså: en så
fullständig utjämning som
möjligt av gränserna mellan
staterna, gripande tillbaka — låtom
oss saga ett hundratal år i tiden och
städse under förutsättning av den
klart och tillförlitligt utrönta
folkmeningens ratifikation. Denna
fordran står även i bästa
överensstämmelse med den liberala bourgeoisiens
gamla folkrättsprinciper, och
densammas erkännande innebure en
väsentlig urlastning av allsköns
an-nexionsdiplomati och
erövringsmili-tarism.
Där resa sig likväl svårigheter,
och dem böra vi icke underkänna,
men väl försöka övervinna. De
områden, som kunna komma i fråga,
visa ju inom vår världsdel en
ytterst skiftande bild med avseende
på sin ras- och
språksammansättning, sin kulturgrad, sin föregående
historia m. m. Om
nationalitetsprincipen skulle genomföras till sina
yttersta statliga
konsekvenser, drivas hän till kravet: var
nation och vart språk — sin stat,
bleve detta ju t. ex. liktydigt med
Österrike-Ungerns fullständiga
upplösning; även Ryssland skulle
underkastas en omstöpning i samma
riktning. Svårigheten ligger
uppenbart i att med nationalitetskravet
förbinda den nödvändiga hänsynen
till de framförallt ekonomiska
förhållanden, produktions-,
handels-oeh samfärdsförbindelser, som bilda
starka sammanhållande band, där
eljes de nationalenhetliga
betingelserna saknas. Det vore därför en
av socialdemokratins stora
uppgifter att noggrant pröva vart för sig
alla de olika fall, där
nationalitetsprincipen i sin absoluta tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
