Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1916 - Souchy, Augustin: Krigsfilosofi i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot kulturen, så begå vi en
handling, som står under alla etiska
värden. Men kriget, som förstorar alla
dessa handlingar groteskt och
jättelikt, skall på en gång bli sedligt
befordrande! Man talar om krigets
”sedliga inverkan”, vilken skall —
vara renande och enande. Och
detta försöker man att försvara
filosofiskt. Sannerligen, när man inte
förut fått nog av dylik ”etisk
filosofi”, så kan man när som helst
få det! Måste inte varje ärlig, ren
karaktär gripas av avsky för dylik
filosofi ?
Men man märker, att denna s. k.
etik står på mycket svaga fötter,
ja, så svaga, att den vid varje, även
det svagaste angrepp hotar att
störta samman.
Man söker därför befästa
avsikten, i det man genom att taga stora
tänkares uttalande till hjälp —
huvudsakligast också tyska! — i varje
fall sådana som ha en borgerlig
åskådning över den historiska
utvecklingen och ej utdöma kriget ur
etisk synpunkt, få en solidare grund
för en dylik etik. Bl. a. nämnes
sålunda Kant, Hegel, Wundt m. fl.
Den stora massan av folket får en
så stor respekt för uttalanden av
dessa stora filosofer, att
alltsammans kritiklöst mottages som rent
guld.
När Kant säger, att ingen stat
ens ett ögonblick är säkerställd mot
de övriga, vad beträffar
självständighet och egendom, så är detta
falskt därigenom, att Kant endast
utgick från statsintressen (alltså ett
allmänt intresse, en abstraktion).
Detta därför, att om han utgått
från det verkliga, naturliga
intresset hos den enskilde, resultatet i
stället bleve, att de enskildas intressen
ej äro motstridande, och att sålunda
i en förnuftig
mänsklighetsorganisa-tion icke kan givas några
motstridande intressen, utan överallt
endast gemensamhetsintresset, vilket
man kan sammanfatta i en form:
alla människor ha samma intresse,
att för minsta möjliga förbrukning
av kraft uppnå det största möjliga
mått av välgång.
Ville man tyda detta så, att den
enskilde själv arbetar så litet som
möjligt, för att låta andra slava för
sin lycka och njutning, så gick
alltsammans ej ut på annat än på ett
ständigt spioneri, hur man på bästa
sätt skulle komma åt att underkuva,
utnyttja och beröva sina
medmänniskor, och den mänskliga historien
skulle ej betyda annat än ett stort
rövarbands historia. Den nedrigaste
rovegoism hade då fått dörr och port
öppnad och från etiken kunde man
inom kort, inom ett sådant
bedrägligt rövarsällskap överhuvudtaget ej
tala. Men just därför att från
denna ståndpunkt all etik vore omöjlig,
kan det och får det ej vara så. Det
nuvarande kapitalistiska samhället
är emellertid fördömt likt detta
omskrivna rövarsällskap, och därför är
frågan berättigad: Gives det for
närvarande överhuvud taget någon
etik?
Filosoferna brygga visserligen
tillsammans en i sin dialektiska
kokkit-tel, men denna ser också ut ungefär
så, som professor Kiilpe levererar oss
densamma i sitt föredrag!
Schopen-hauer, en av de gamla, gedigna och
verkligt stora andarna, har
åtminstone lagt medlidande med etiken
till grund, även om han också
håller sig inom ramen av den borgerliga
statsåskådningen. Men ändå var
han en av de få ärliga, som ej
älska att försköna eller att förtiga
något.
Men när man däremot hör ”att
den mycket förhånade
mii 1 i t a r i s m en”, som prof.
Kiil-pe uttrycker sig, är en
förträfflig förberedande
åtgärd mot förvekligande
och förslappande
sociala stridigheter och avsön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
