Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1916 - Carleson, C. N.: Neutralisering, skadestånd åt folken och rustningsreduktion. Diplomati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vas även att bryta den allians
mellan militarism, diplomati och.
vapenkapital, som under åratal
hållit folken i oro och skrämsel och
danat ”den väpnade fredens
system”. Redan genom låga,
internationellt överenskomna och
kontrollerade rustningsmaxima skulle
vapenkapitalets öknings- och
profitagitation stäckas, men likväl torde det ej
vara en tillräcklig hämsko på detta
slags spekulation. Krigsorsakerna
ge nämligen även vid handen, att
detta kapitalistiska intresses
ständiga oeh snabba växt ej minst
främjades genom ohindrad
avsättning av vapentillverkningens
produkter i alla världens länder,
varvid internationella konsortier för
produktion av förstörelsemedel
uppvuxit, ivrigt verksamma bakom de
två stormaktsgrupperna Entente och
Allians och ivrigt arbetande på att
driva i höjden deras
militärbudgeter. Den särskilda krigshets, som
legat innesluten i dylik fördärvlig
näringsfrihet, skulle kunna
avlägsnas genom vapenkapitalens
expropriation, de flesta vapenfabrikernas
omgestaltning för tillverkningar
ägnade att höja ett lands fredliga
produktion och det återstående,
reducerade vapenbehovets fyllande genom
stats drift i samband med
exportförbud för vapen och allsköns
krigsmateriel. Det är en apt
e-r ing sfråga,-som ej bör vara
svårare att lösa än en aptering i rakt
motsatt riktning, varpå ju
Tyskland givit exempel under krigets
gång. .
Den här ovan skisserade
över-gångsordningen gäller förnämligast
de stora staterna. I fråga om
de små staterna, vilkas utsiktslöshet
i en militär kraftmätning utan
stor-maktsstöd kriget torde till fullo ha
ådagalagt, kan ett militärt
försvars-maximum tänkas antingen helt
utbytt mot avväpning eller ytterligare
nedbringat efter en proportions-
skala, som i stater under 10
miljoner invånare inför principen om
automatisk degression med
vissa mellantider. En sådan fallande
väpningsskala kunde tjäna som
mönster för de stora staternas
fortskridande på samma väg nedåt från det
i början fastställda maximium.
En institution vidare, som
världskriget bragt i diskussionens
förgrund, är den nutida
diplomatin. . Statsorgan måste givetvis
finnas för förmedling och
vidmakthållande av de officiella
förbindelserna mellan staterna, men så som
dessa hittills varit organiserade ha
de ingalunda i nivå med kulturens
och humanitetens krav fyllt sitt
ändamål att verka lugnande,
förebyggande och utjämnande. Under
”normala” tider har diplomatins
huvuduppgift varit att tjäna en
utrikespolitik, väsentligen och
alltmera baserad på ett allians- och s. k.
jämviktssystem, som i grund och
botten löpt ut på att rubba
jämvikten och tid efter annan driva
fram situationer, som hotade att
störta folken i krig. Också var
överallt i krigets början
förkastelsedo-men över diplomaternas
machina-tioner märkligt samstämmig. Man
angrep visserligen motståndarnas
diplomatiska metoder, men då det
skedde överallt, ha folken fått en
allsidig totalbild av detta fina
hantverks bristfällighet och risker.
Sedan en tid domnade kritiken av,
medan krigshändelserna absorberade
uppmärksamheten. Det lider väl
ändock intet tvivel, att, när kriget
en gång närmar sig
prestationsförmågans yttersta gräns, intresset åter
kommer att samla sig kring de
slutsatser, som vi kunnat draga om
utrikesdepartementens och
beskickningarnas metoder att behandla
uppkomna tvistefrågor. Redan farlig
genom sina åtgörandens
privilegierade oåtkomlighet för den fria och
frimodiga kritiken, redan farlig ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
