Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1916 - Carleson, C. N.: Neutralisering, skadestånd åt folken och rustningsreduktion. Diplomati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom det speciella, till överdrift
gående hemlighetsskydd, som den
åtnjutit och åtnjuter, genom sin
från äldre dagar bevarade
karaktär av spel mellan
staterna, står diplomatien i skriande
motsättning till det
offent-lighetskrav, som vuxit sig allt
starkare under demokratiens
frammarsch och som eljes hade trängt
segrande igenom i de flesta
samhällsinstitutioner. I en demokratisk
stats- och samhällsordnings yttersta
konsekvens ligger alltså detta kravs
fullständiga genomförande, och
kriget har visat, om något, med vilka
vådor det är förenat att man hittills
nödgats stå så gott som ovetande
och överrumplad inför någonting
för folkens välfärd, trygghet och
utveckling så betydelsefullt som
vården av förbindelserna med andra
nationer. ”Greve Berchtold måste
göra någonting förnuftigt” skrev
”Arbeiterzeitung” i anledning av
Österrikes konflikt med Serbien i
juli 1914. Hur ofta hade icke
sådana maningar varit på sin plats
oeh hur ofta ha de icke varit
fruktlösa tack vare den diplomatiska
sekretessen!
Därför böra de socialdemokrati-
- ska partierna resa kravet på en
fullständig omdaning av detta
statslivets organ. Särskilt även i
betraktande av det vidgade rum, som
handels- och industriförbindelsema
mellan folken måste tänkas intaga
— se den ekonomiska
Ententekon-ferensens mot Tyskland riktade
planer! — blir det av utomordentlig
vikt att diplomatien bringas i ett
logiskt, nödvändigt och naturligt
samband med samhällets hela
förvaltning, m’ed hela det system av
offentlighet och kontroll, som, vilande
på en rakt motsatt princip gentemot
grupp- oeh fåtalsstyre, leder ut i en
nations levande förnimmelse av
självverksamhet oeh självansvar på
alla områden. Våra erfarenheter
säga oss, att den nuvarande
diplomatien är ett farligt rudiment, ett
arv från denna kabinettspolitiks
dagar, som dragit över folken så
ohyggliga, fördärvliga, hämmande
följder och verkningar av en
funk-tionsutövning, som städse höljde sig
i dunkel just i de ögonblick, då
klarhet och vetskap bäst behövdes,
ända fram till en kris, där folken
stodo bundna oeh endast vapnen
fingo tala. Man vill kanske peka på
den risk, som en alltför stor
offentlighet i dessa ting kunde innebära.
Den skall icke förnekas, men
tvingar oss icke världskrigets
förhistoria att mot den risken väga de
vådor, som uppstå av plötsliga
bergskred i diplomatiska
meningsutbyten?
Tidningspressens behandling av
och språk i utrikespolitiska ting
skulle även röna en lugnande
återverkan redan av medvetandet om
att inga plötsliga kastningar och
överrumplingar längre kunde äga
rum. Redan har ofta påpekats, .att
farliga komplikationer mista sin
hetsiga karaktär, blott tid v i
n-n e s — ett synnerligen viktigt
moment — för folkmassorna att lära
känna och överväga hur rätt och
orätt fördela sig i tvistepunkterna.
Värdet av en lugnt övervägd
opinion, som f. ö: vid särskilt kritiska
tillfällen kunde finna uttryck i
referendum, torde framförallt ligga
däri att massornas tröghetskraft i
regeln är att finna på den bevarade
fredens sida. Det torde vara
folk-psykologiskt riktigt, att gentemot
krigets äventyr och hasardspel äro
vår tids massnationer
konservativa i ordets bättre och här
humana bemärkelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
