Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1916 - Blom, Gustav: Läroverken som föreläsningshärdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läroverken som föreläsningshärdar.
För TIDEN av GUSTAF BLOM.
Finnes det i krigets
omvandlings-verk vid sidan av allt det
fasansfulla någon enstaka företeelse av
värde, har man dubbelt skäl att
taga vara därpå. En sådan är
maningen till arbetsintensitet,
organisation av befintliga hjälpmedel,
planmässigt utnyttjande av våra
krafter.
Tekniken har redan visat att den
ämnar taga lärdom. Handelslivet
likaså.
Statsmakterna frångå åtskilligt
av gammal byråkrati och anpassa
sin verksamhet med en relativ
smidighet, som ännu för en 3—4 år
sedan skulle varit otänkbar. Man bör
erinra sig huru mycket av den förut
fruktade socialismen som, trots det
styck visa och ofullkomliga, ligger i
varufördelningsbyråns,
livsmedelskommissionens och andra offentliga
institutioners kristidsåtgärder. Och
i åtskilliga av deras ingripanden har
den tydliga avsikten varit önskan
att vinna mesta möjliga resultat
genom minsta kraftansträngningen.
Värdet av nationell arbetsbesparing
erkännes numera också på många
håll, där man förut menade att det
vore likgiltigt hur det arbetades,
o m det blott arbetades.
I nedanstående rader skall
uppmärksamheten fästas på en detalj
inom ett område,
folkbildningsarbetets, där arbetsbesparingens princip
skulle kunna tillämpas till fördel för
åtminstone två parter, nämligen
detta folkbildningsarbete och
elemen-tarläroverkslärarna.
Den populära
föreläsningsverk-samheten behöver för varje år flera
utövare, och när man söker efter
ämnessvenner visar det sig inte blott
att det kostar pengar att få de
lämpliga, utan även att de visst icke
alltid finnas på nära håll.
Elementarläroverken — och även
realskolorna — äga i sina
lärareuppsättningar en betydande stab av
universitetsbildade, ofta
vetenskapligt* facktränade män och kvinnor,
vilkas kunnighet i de flesta fall icke
på långt när blir så fullständigt
utnyttjad som den kunde.
Framförallt kommer den endast
undantagsvis folkbildningsarbetet till godo.
Och den tenderar ofta att ha varit
en blomma utan frukt även för
lärarna själva, detta beroende på
omständigheter som hänga samman
med egendomligheter i kårens
ställning.
Den vanliga gången är väl, att de
unga lärarna komma från
högskolorna till sina anställningar ute i
landet med friska intryck. De flesta
bland dem ha under studietiden haft
ett eller annat älsklingsämne, vilket
de ägnat åtminstone något mera
omsorg än som varit nödvändigt för
examen. De ha odlat en
vetandegren, de ha skaffat sig litteratur
rörande denna och blivit litet
specialister. Så börjar undervisningen i
läroverket. De låsas fast vid ett
bestämt pensum, även om detta icke
vore skolans avsikt. De bli i bättre
fall intresserade läxpreparatorer, i
sämre fall automater för
förhörandet av läxor. Lärokursen nötes snart
in, så att den finnes i minnet som
ett fullbordat faktum, vilket icke
kräver något nämnvärt nytt arbete.
Det, som bjudes eleverna utöver
kursplanen kan vara gammal skåp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
