Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1916 - Blom, Gustav: Läroverken som föreläsningshärdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF BLOM: LÄROVERKEN SOM FÖRELÅSNINGSHÅRDAR.
255
mat — låt vara att denna i och för
sig i många fall alls inte är
undermålig. Risk av andlig stagnation har
dock uppstått. Ett under de många
studieåren underhållet vetenskapligt
intresse vissnar bort.
Skulle nu inte
folkbildningsarbetet kunna få ett värdefullt handtag
samtidigt som läroverkslärarna
själva drogo nytta, om ett samarbete
komme till stånd? Skulle det icke
sporra lärarna till andlig utveckling
lika väl som att deras vetande
gjordes fruktbringande utanför
läro-verkspojkarnas krets
omläroverken påtogo sig en
offentlig föreläsnings-verksamhet?
Detta skulle låta sig göra
exempelvis genom att varje lärare höll
minst en för allmänheten tillgänglig
föreläsning pr termin. Härigenom
finge han lockelse att alltjämt hålla
sig i kontakt med utvecklingen på
åtminstone ett vetandeområde, sitt
favoritämne — ty det ligger nära
till hands att han valde tema ur
detta. Han skulle tvingas vårda sig om
sitt framställningssätt. Båda
sakerna kunna vara av nytta för
skolundervisningen. — För den allmänna
folkuppfostran skulle åtgärden
alldeles givet var av fördel.
Läroverks-städerna skulle få billiga, ständigt
verksamma motsvarigheter till
arbetareinstituten, ersättande dessa
eller kompletterande dem.
Lämpliga föreläsningslokaler
finnas alltid inom
läroverksbyggnader-na. Står intet annat till buds,
duger solennitetssalén.
Skall en verklig fördel för alla
vederbörande vinnas av en dylik
läroverkens föreläsningsrörelse får
den emeliertid sannolikt bli
obligatorisk eller så gott som obligatorisk.
Annars blir det nog så, att de vakna
och intresserade föreläsa, de andra
låta bli. Åhörarna kunna
visserligen vinna härpå, men ej lärarna.
En på eget avgörande beroende
föreläsarverksamhet får ej
betydelse för dem, vilka bäst skulle vara
betjänta med den, nämligen de
lärare, som börjat slå sig till ro
i det andliga stillaståendet. De
skulle nog inte vara bland dem,
som ryckte in i en frivillig
föreläsaretrupp.
Folkbildningsarbetet och
lärarekårens utveckling till större vaken?
het och medlevande i tiden äro inte
de enda, som kunna påräkna
fördelar. För dem, som bleve agerande,
kunde en dylik verksamhet få
betydelse också ekonomiskt. Den skulle
i kretsar, som stå fjärran för
läroverken, bidraga att väcka intresse
för dem och deras män. Detta kan
hava sitt inflytande vid bland
annat lönefrågors behandling. En
sådan ses av allmänheten med större
förståelse om de därav delaktiga ha
lyckats göra sig kända och
värderade, än om de hållit sig avskilda
i ett skrå, om vilket inga andra än
ett’ förhållandevis ringa antal
väl-situerade föräldrar förnimma något
mellan examensdagarna. — En
bidragande orsak till de framsteg i
ekonomiskt och socialt avseende,
folkskollärarekåren under de
senaste årtiondena gjort, måste sökas i
dess intresserade arbete för
samhällelig nytta. Med dess ivriga
ingripande i allmänna frågor av olika
slag har följt en allmänhetens
benägenhet till återtjänst.
Föreliggande uppslag är icke nytt.
Det har redan av mig för något år
sedan berörts i Ny Tid, och på
åtminstone ett ställe, i Vänersborg,
har det bragts på tal bland de
närmast intresserade själva; genom en
lärare, hr Halvord Lydell. Men de
löneregleringar, .som finnas
förberedda genom en stor kommittés
arbete och som inom en mer eller
mindre nära framtid komma att bli
föremål för riksdagens avgörande, gör
frågan aktuell och värd Tidens
uppmärksamhet. En lönereglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
