Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Hovrättens utslag i förräderimålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom ett stadgande, som börjar
sålunda : , ? Sammankommer menighet
å landet eller i stad till
överläggning om allmänt eller menigheten
särskilt rörande ärende etc.” Det
bör utan vidare vara givet, att
”menighet” i samtliga dessa fyra
stad-ganden har samma betydelse och
omfattning. Bäst framgå dessa av det
sist anförda stadgandet, vilket
visar, att menighet är något, varom
man kan tala också utan att den är
församlad. Det heter ej t. ex., att
”folk sammankommer till menighet
för överläggning”, utan att
menigheten sammankommer.
Den finns till, också innan den
sammankommit. Vad jag nu avser blir
klart, om man i stället för
menighet insätter ordet folksamling, som
i de övriga stadgandena alternativt
använts. Dylik kan icke
”sammankomma”; den existerar, först sedan
folk sammankommit. Menighet åter
innefattar en mängd individer, som
antingen kunna vara församlade
eller icke. I båda fallen har det
samma. begreppsliga innebörd.
Härigenom kunna vi få fram icke
blott en alldeles bestämd motsats
mellan de två betydelserna av
ordet menighet, utan även en viss
gemenskap mellan dem. I den förra
betydelsen uttrycktes med menighet
en viss samfällighet såsom särskilt
subjekt för rättigheter och
skyldigheter, såsom en juridisk person. I
den senare betydelsen är menighet
ett kollektivt begrepp för en mängd
vissa individer, fysiska personer.
Frågar man sig vilka individer, som
avses med begreppet, så är svaret
ej svårt att finna. Det är
nämligen klart, att lagen ej får antagas
helt godtyckligt med ett och
samma ord uttrycka två fullt skilda
ting, i all synnerhet icke när. det
är fråga om en och samma strafflag
och ännu mindre, då det gäller ett
och samma strafflagskapitel. Det
är sålunda givet, att man ej får
utan tvingande skäl antaga, att
strafflagen eller 10 kap. S. L.
än talar om menighet i
betydelsen av härad, socken,
stads-kommun och län såsom juridiska
personer och än talar om detta ord
i betydelsen av t. ex. 250 individer,
boende somliga här och andra där i
Sverges land. Är någon brygga
mellan ordets olika betydelser
möjlig, så måste densamma också i
lagtolkningen anlitas. Och är sådan
gemenskap mellan de båda
betydelserna av ordet tänkbar, att detta
använts för att beteckna blott två
olika sidor av samma sak, så måste
en dylik gemenskap antagas. I
anledning av dessa antydningar är det
ganska uppenbart, att, under det att
menighet i de förut berörda
lagstäl-lema avser länet, häradet, staden,
socken o. s. v. såsom en enhet med
rättigheter och förpliktelser, som
lämna de särskilda individerna
oberörda, med sina i lag och författning
bestämda organ och sin särskilt
reglerade funktionsordning^ så
betecknar ordet i övriga lagrummen just
individerna i någon av dessa
sam-fälligheter utan annat samband sins
emellan, än att de, såsom boende
inom samma län, härad, stad, socken
o. s. v., kunna ha en del gemensam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
