Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Hovrättens utslag i förräderimålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma angelägenheter. Då
emellertid de sist antydda lagbuden, 8: 3,
10:11, 10:14 och 10:15 S. L.,
samtliga blott avse den
församlade menigheten (’ ’inför menighet ’’,
’ ’sammankommen menighet ”), så
förstår man, att lagen praktiskt
taget ej kommer att gälla så
stora menigheter som länets utan
blott invånarna i enstaka eller flera
nära varandra belägna socknar,
härader och städer, sockenboma,
hä-radsborna och stadsborna, vilka för
något ändamål samlats utan all
slags kontroll och utan iakttagande
av några detaljerade
ordningsföreskrifter.
Av denna betydelse hos ordet
menighet följer, att det alternativt
använda uttrycket ”folksamling” har
tillämplighet, liär människor,
tillhörande en menighet, samlats
tillhopa, utan att man kan säga att
menigheten sammankommit,
d. v. s. utan att de kommit (eller
enligt sammankomstens syftemål
kunnat förväntas komma) så pass
mangrant eller representativt
tillsamman, att de kunna anses
representera hela det lokala distriktet,
det må nu vara härad, socken eller
stad. Ett närmare aktgivande på
de ovan citerade orden i 10:15 S. L.,
vilket stadgande blott rör
menighet men icke folksamling, visar att
denna omständighet icke kan tala
emot den nu deducerade
begreppsbestämningen. Då det nämligen i
stadgandet förutsättes, att det
finnes ärenden, som kunna, angå
menigheten särskilt, så avses därmed
just ärenden, som blott röra invå-
narna i det eller de härader
eller den eller de kommuner,
som den samlade menigheten’
representerar. Riktigheten härav
bekräftas tillfullo av stadgandets
tillkomsthistoria. I det
ursprungliga lagförslaget talades i stället för
om menighet å landet eller i stad
om invånare i landsort eller stad.
I en kunglig proposition till 1840
års riksdag utbyttes ordet invånare
mot menighet just för att utmärka,
att det vore frågan om sådana
sammankomster, ”som angå någon
menighets allmänna angelägenheter”.*
Då stadgandet under
riksdagsdebatten angreps, försvarades detsamma
av en lagutskottets representant,
som förklarade, att angriparen
missuppfattat begreppet menighet, till
förtydligande varav framhölls, att
om t. ex. hela Stockholms
folkmängd skulle sammankomma i
något ärende, så kallades den en
menighet.** Av det sagda är klart, att
folksamling såsom begrepp är det
vidsträcktare och det, som
förutsätter relativt färre antal närvarande
människor än begreppet menighet.
Detta betonas ju också i 8: 3 och
* Se kungl. prop. vid 1840 års K. D.
n:r 72.
Att stadgandet ifråga blott talar om
menighet och icke även om folksamling
sammanhänger eålunda uppenbarligen
därmed, att lagstiftaren vid sin behandling
av : offentliga sammankomsters
tillåtlig-het utgått från att de angelägenheter,
dessa angå, åtminstone äro av så pass
allmän natur, att de principiellt röra alla
häradets, socknens, stadens o. s. v. invår
nare.
** Se debatten i borgarståndet den
april 1841.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
