Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Hovrättens utslag i förräderimålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras, allteftersom kongressen låtit en
sekreterare sköta om publiceringen
eller för större noggrannhets skull
hänskjutit denna till en särskild
kommitté. F. ö. borde landets
främsta hovrätt ha insett, att om denna
kommitté genom besörjandet av
publiceringen hade gjort något
brottsligt —: det är ju uppenbarligen
hovrättens mening, att utan
kommitténs åtgörande kunde det ej vara
tal om straffbarhet efter 10:14 S. L.
— så borde kommitténs ledamöter i
vederbörlig ordning ha åtalats
härför och eventuellt
kongressledamöterna eller en del av dem för
delaktighet i de särskilda kommitterades
# brott I varje fall måste man
kunna ha "fordrat så mycket av
hovrätten, att denna — innan den
lät samtliga de tre anklagade
sota för vad de kommitterade
tagit sig för — krävt utredning om
att de förra kunde ha något
rättsligt ansvar för de senares
handlingar. Att kongressen utsett och
instruerat kommittén är i varje fall
ej detsamma, som att hrr Hedén och
Oljelund utsett och instruerat den
samma.*
t &
Med de sista antydningarna ha vi
förts. över till det här ovan under
2 :o) framhållna momentet i
hovrättens dom. Innan detta upptages till
granskning, bör dock här också den
frågan beröras, huruvida icke
hovrättens hittills behandlade
ståndpunkt skulle kunna försvaras genom
s. k. analogisk lagtillämpning eller
* Se härom nedan.
genom lagtolkning. En hel del
människor, vilka såsom självklart
medgiva, att domstolarna aldri g
under någon slags förevändning böra
få döma till straff i strid mot
gällande lagar, ha funnit, att den
omständigheten, att kongressen ej
utgjorde en offentlig sammankomst,
en folksamling, från deras
lekman-naståndpunkt icke kunde få spela
någon väsentlig roll vid
brottsfrågans bedömande. Och det kan icke
bestridas, att sådana situationer
kunna föreligga, att ett försök att
förleda till brott inför en sluten och
enskild församling stundom kan
utgöra en lika farlig
samhällsfientlig-het, som om försöket riktats emot en
folksamling. Också om man vore
tvungen att anse, att ett eventuellt
förlednings-försök inför
Socialdemokratiska ungdomsförbundets
kongress skulle ha skett under en
dylik situation, följer därav
emellertid ingalunda, att detta försök —
också förutsatt att icke hinder för
straffbarhet mötte ur andra
juridiska synpunkter än kongressens
karaktär av sluten sammankomst —
skulle ha straffats enligt 10:14
S. L., såsom om det vore utfört
inför en folksamling. Tvärtom
behärskas straffrätten helt och hållet
av den regeln, att — låt vara att
straffet har sin grund i brottets
samhällsfientlighet — visst icke
alla otvivelaktigt samhällsfientliga
handlingar få straffas utan blott de,
som i lagen särskilt beskrivits
såsom brott. Denna regel, vilken
ut-tryckes i orden nulla poena
sine lege poenali ach icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
