Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Hovrättens utslag i förräderimålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de dömda, framhåller tvärtom i sitt
hälsningstal, att kongressen samlats
”för att överlägga om de medel
Sverges arbetare måste
an-vända ifall vårt land hotas av ett
indragande i världskriget”. Såvitt
samtliga kongressreferaten utvisa,
har man ej heller gått utanför den
sålunda givna ramen. Hr Höglund
framhåller i sina anföranden på tal
om den utomparlamentariska
kampen mot kriget, att denna bör utgå
från de ”djupa leden”, att det
är arbetarna som skola tillgripa
”den direkta aktionen” o. s. v.,
under det att kongressen för sin del
blott skulle rekommendera och
igångsätta ”agitation för att tvinga
ledningarna att ta hänsyn till
massornas krav”. De övriga båda
svarandena ha givetvis ej heller
antytt något, som kunnat motivera
uppfattningen, att de velat förleda
kongressens ledamöter eller några
av dem att utföra de handlingar,
vilka diskuterats såsom medel till
avvärjande av Sverges indragande i
kriget, och kongressen själv
utmynnade i ett manifest till ”Sverges
arbetande folk”. Om en
påverkan genom diskussionsinläggen å
kongressmedlemmarna kan därför
högst bli fråga i den mening, att
varje talare, alltså också de tre
dömda, velat bidraga till kongressbeslut
i den anda, varav han själv
besjäla-« des. Härtill kommer, att man ej
rimligtvis kan tala om de tilltalades
förledningsförsök gentemot
personer, vilka med sitt deltagande i
kongressen, vars syfte på förhand var
för var och en bekant, redan givit
uttryck åt samma intentioner som
de tilltalade och vilka säkerligen
icke funnit, att dessa gått till några
överdrifter. Beaktar man
innehållet i de cirkulär till
ungdomsklubbarna och till
arbetareorganisationerna, som förebådat
kongressen, så är det alldeles uppenbart,
att varje antagande, att talarna å
kongressen försökt förleda
några av deltagarna i
densamma till brott, från juridisk
synpunkt ter sig alldeles orimligt.
I den mån det skulle kunna vara
fråga om preliminärer till brottslig
aktion efter kongressen av dess
ledamöter, måste nu antydda
omständigheter för varje jurist ådagalägga,
att icke 10:14 S. L. kunde spela
någon roll. Det vore komplotten,
stamp] ingen, som skulle kunnat
komma ifråga, men — märk väl —
blett såsom brott, utfört gemensamt
av samtliga kongressdeltagarna. I
detta ,avseende lägger emellertid 5
kap. (5 oeh 6 §§) S. L. hinder i
vägen för all straffbarhet, såvida man
icke kunde konstruera fram, att
stämpjing till landsförräderi
begåtts. Emot en dylik konstruktion
— som visserligen den vid
rådhusrätten och hovrätten fungerande
åklagaren funnit förenligt med sin
plikt och sitt tjänstemannaansvar
att offentligen framföra — ha så
starka skäl förebragts, att t. o. m.
justitiekanslern, vilken trots allt,,
som redan förekommit däremot,
icke saknat erforderlig djärvhet för
att alltjämt tillvita de anklagade
att ha begått landsförräderi, funnit
det vara att gå alltför långt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
