Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Hovrättens utslag i förräderimålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortfarande vidhålla ett yrkande
om ansvar för stämpling till
detta brott.
För övrigt måste man här erinra
om, att den brottslighet, vartill de
anklagade skulle ha sökt förleda,
enligt hovrättens utslag skulle
manifesteras genom anordnandet
av en storstrejk. Detta
begrepp innesluter i själva verket två
faktorer, initiativtagandet till
strejken och utförandet av densamma.
Det förra kan omöjligen av
hovrätten vara avsett, eftersom det
varken involverar ohörsamhet mot
laga myndighets bud eller
uppror. Ett försök att förleda till
det senare åter kan hovrätten
ej ha funnit rikta sig mot
närvarande kongressdeltagare, enär
hovrätten måste ha begripit, att något
eller några hundratal människor
faktiskt icke kunna utföra
storstrejk, som enligt sitt eget begrepp
blott kan komma till stånd genom
medverkan av massan bland
Sverges arbetare.
Slutligen kan man väl ej undgå
att inse det befängda i att t. ex.
hr Hedén skulle å kongressen ha
försökt förleda hrr Oljelund,
Höglund, Lindhagen, Kilbom o. s. v. till
de brott genom deltagande i
storstrejk, som i utslaget antydes. För
att en domstol skulle kunna ha
funnit, att de anklagade försökt
förleda kongressdeltagare till de
ifrågavarande brotten, måste domstolen
— med hänsyn till vad som nu
antyddes — ha haft tillgång till
fullständig utredning om att å
kongressen närvarit personer, vilka ej
intagit en i förment brottslig
riktning lika avancerad ståndpunkt som
t. ex. hr Hedén, att just de, som
sålunda utletats, varit värnpliktiga
eller anställda vid
kommunikations-verken samt att t. ex. hr Hedén
hållit sitt anförande just med
hänsyn till dessa båda omständigheter.
Fasthåller man nu allt detta, och
beaktar man, att sist berörda
utredning fullständigt saknas, att
hovrättens utslag icke heller antyder
något om en dylik utredning * samt
att domstolen tvärtom
uttryckligen tillmäter
väsentlig betydelse åt vad
som enligt kongressens
beslut skolat ske
aUlde-1 e s utanför denna,
nämligen kongressf
örhandlin-garnas delgivande åt den
svenska allmänheten, så
kan någon slags tvekan icke råda
om, att den fällande domen
grundats därpå, att domstolen funnit, att
de tilltalade sökt förleda Sverges
arbetare, människor utanför
kongressen, till brott. Detta
sakförhållande, som väl för varje
eftertänksam granskare förefaller självklart,
är av den allra största vikt att få
definitivt fastslaget. Därmed är
nämligen också utgångspunkten given
* Givet är att icke varje fällande dom
för muntligt förledningsförsök enligt
10: 14 S. L. lagligen bör föregås av
dylik utredning. Tvärtom förhåller det sig
i regeln eå, att utredningen ifråga på
grund av ostridighet eller notcrietet är
överflödig. Om menighetsbegreppet skulle
ha varit tillämpligt i föreliggande fall,
hade detta emellertid* i nu berörda
avseende bildat ett extremt undantagsfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
