Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Hovrättens utslag i förräderimålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en — så vitt jag kan finna —
fullkomligt förkrossande dom över
hovrättens kapacitet att döma i
brottmål. Brottet ”uppmaning till
Sverges arbetare eller försök att
annorledes förleda dem till brott”
föreligger ej förrän det utförts. Det
kan å ena sidan ej ha utförts,
förrän uppmaningen eller annat
förled-ningsförsök kommit till arbetarnas
kännedom och utföres å andra sidan
just genom den handling, som
åstadkommer detta. Denna handling är
i vårt fall — förutsatt att man
överhuvudtaget har något fog för att
tala om försök att förleda till brott
— kongressförhandlingarnas
publicering i pressen. Därmed
föreligger — på grnnd av
tryckfrihetsförordningen och dess föreskrift
(1 § 1 :o), att ingen må ”i annan
ordning eller i annat fall än denna
lag stadgar, kunna för tryckt skrifts
innehåll tilltalas eller straffas” —
ett enkelt och lättfattligt rättsläge,
enligt vilket de tilltalade utan
vidare stå fullkomligt bortom allt
kriminellt ansvar. Men låt oss
något närmare granska hovrättens
position. Låt öss antaga, att
hovrätten på ett eller annat sätt i ivem
att fullgöra sin förmenta,
straffande plikt förbisett, att
tryckfrihetsförordningens nu citerade ord lägga
ett oöverstigligt hinder i vägen för
de tilltalades straffbarhet. Under
alla omständigheter kvarstår likväl,
att förledningsförsöket utförts
av dem, som bära ansvaret för
publiceringen. Men b ort eliminerar
man tryckfrihetsförordningen, så
blir det möjligt att tala icke blott
om ansvaret för handlingens
utförande (gärningsmannaansvar et)
utan även om delaktighetsansvar.
I detta avseende kan det — om vi
bortse från tidningspersonalen —
blott bli fråga om anstiftande
delaktighet. Skall det kunna
vara tal om dylik, så har
man i första hand att tänka sig de
presskommitterade, vilka ställt om
referaten oeh delgivit tidningarna
dessa, såsom anstiftare. Dessa
kom-mitterade hava nu också i sin tur
haft tillskyndare, vilka möjligen
skulle kunna ifrågasättas såsom
anstiftare till deras brottsliga anstif
tan. Bland dessa tillskyndare är
det emellertid alldeles uteslutet att
kunna finna hrr Hedén och
Oljelund, vilka icke tillhöra
socialdemokratiska ungdomsförbundet och icke
visats ha deltagit i kongressens
beslut att utse de kommitterade för
publiceringsomsorgerna. I
utredningen i målet finnes intet, som
antyder, att hrr Hedén och Oljelund
på något sätt bidragit till att
kongressförhandlingarna publicerats.
Däremot torde man kunna
konstruera upp, att hr Höglund
tillsammans med en mängd
övriga
kongressmedlemmar förlett de
presskommitterade att i sin.
tur anstifta pr essmäu
att genom publicering"
av
kongressförhandlingarna påverka Sverges
arbetare till storstrejk
med — efter vad vi kunna antaga
— i vissa fall brottslig karaktärr
För att nu, trots detta, hr Hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
