Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Hovrättens utslag i förräderimålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lund skulle ha gjort sig skyldig till
straff, såsom den där utfört
förledningsförsöket (gärningsmanna-ansvar), måste förutsättas, att
pressmännen oeh de kommitterade ej
vetat, vad de gjort, oeh av hr Höglund
blott använts såsom otillräkneliga
verktyg. Då utredning härom
saknas, kan hr Höglund enligt svensk
lag högst dömas skyldig till
delaktighet i förledningsförsök
oeh detta Slott under
förutsättning, att pressmännens
oeh de kommitterades brottslighet
ådagalagts.
Emot hr Höglunds straffbarhet
står sålunda — utom allt annat:
1) tryckfrihetsförordningens ovan
citerade kategoriska bud samt, om
vi b ort eliminera detta,
2) att pressmännen ej åtalats och
dömts skyldiga efter 10: 14 S. L.,
3) att de presskommitterade icke
åtalats och dömts skyldiga för
delaktighet i pressmännens brott efter
3: 1 eller 4 S. L. och
4) att icke hr Höglund åtalats
enligt 3: 1 eller 4 S. L. för att
jämte ^åtskilliga andra
kongressdeltagare ha förlett de kommitterade till
ovan sagda anstiftan av
pressmännens brottsliga gärning.
Antaget att ett försök föreligger
att förleda Sverges arbetare att
utföra en delvis brottslig storstrejk,
har hovrätten, under det att två av
de tilltalade ej haft något med detta
förledningsförsök att skaffa och den
tredje tilltalades befattning med
detsamma — såvitt i rättegången visats —
varit av fullkomligt underordnad art
och under inga omständigheter kan ha
bestått i förledningsförsökets utförande,
dömt dem alla tre skyldiga till högsta
straffskalans straff för dylikt brotts
utförande under synnerligen försvårande
omständigheter. De verkliga
gärningsmännens brottslighet har
visserligen icke blivit antydd av
hovrätten, men dennas eget ansvar ökas
av att — såsom utslaget utvisar —
de egentliga anstiftarnas
verksamhet ej undgått domstolen. Detta
utslag, vars farsartade karaktär
blott undanskymmes av den
allvarliga fara, som hotar vår
rättsskipning och genom utslaget i så
förfärande grad blottats, skulle ej
hava kommit till stånd, om
icke domstolen försökt sig på
denna rent befängda tolkning av
10 :14 S. L., enligt vilken
straffbarheten av ett försök att förleda
till brott inför en folksamling —
blott på den grund att lagstiftaren
ej bokstavligen reserverat sig mot
en dylik vantolkning — icke skulle
förutsätta, att förledningsförsöket
riktats till några i folksamlingen,
utan vore grundad också om dst
blott avsett människor, som ej
deltagit i den församling, inför
vilken det brottsliga försöket skulle
ha utförts. Nyss här ovan
.‘införda allmäntstraffrättsliga a?gu
ment emot möjligheten av de
tilltalades straffbarhet visa till full
evidens — om nu sådan
bevisning kan vara behövlig utöver
själva ordalydelsen i 10: 14 S. L. —
orimligheten av att låta stadgandets
”menighet eller folksamling”
omfatta andra människor än dem, gent
emot vilka förledningsförsöket rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
