Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Hovrättens utslag i förräderimålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värnpliktige att icke
efterkomma inkallelse till
k r i g s t j ä n s t g öi r i n g,
ävensom till den vid
kommuni-kationsverken anställda
personalen att nedlägga
arbetet. Den jurist, som läst
sig in i detta mål, måste faktiskt
vägra att tro sina ögon, när han
tager del av dessa av en domstol
fastställda beskyllningar mot hr Hedén
på grund av hans deltagande i
kongressen. Enligt svensk lag kan
nämligen ingen domas till straff
blott på grund av att det ej lyckats
honom att till fullo motbevisa allt
vad en — ofta kanske fullkomligt
okunnig, omdömeslös, halsstarrig
eller i övrigt inkompetent —
åklagare funnit på att lägga honom till
last. Fällande dom emot hans
bestridande förutsätter tvärtom, att
åklagaren förebragt fullständigt
övertygande utredning emot honom
angående hans brottslighet. Vilken
stark beviskraft, som i detta
avseende kräves hos utredningen i ett
brottmål, inses bäst, om man
erinrar sig statens i dylika mål nästan
allt annat övervinnande intresse av
att ieke en oskyldig varder fälld.
Tager man nu i betraktande allt,
som förekommit under rättegången,
så kan det faktiska underlaget, med
stöd varav hovrätten haft att döma,
utan någon överdrift begränsas till
följande verksamhet av hr Hedén å
kongressen, vari han blott deltagit
såsom särskilt inbjuden talare.
Han har ånyo givit offentligt uttryck
åt sin starka försvarsvänlighet, han
har särskilt framhållit, att ett försva-
gande av rikets försvarskraft ej bordé
vara förenligt med kongressens
syftemål, utan att det tvärtom blott vore
fråga om vad som kande åtgöras till
förhindrande av ett svenskt anfallskrig,
vilket han på objektiva grunder, som
han närmare utfört i sina besvär till
H. D. funnit vara stridande mot svensk
lag. I detta avseende har han utrett
skål för och emot anordnandet av en
storstrejk. Denna utredning gav som
resultat, att storstrejken såsom
preventivt medel mot ett anfallskrig vore
möjlig, att den dock hade sina stora
svårigheter, att den måste begränsas av
hänsyn till sådana, som på grund av
sin anställning icke hade strejkrätt samt
att anordnandet av strejken i varje fall
måste vara beroende av en partikongress,
som borde inkallas att avhandla frågan.
Allt detta framgår av en mängd
vittnesmål, tidningsreferatet över
anförandet samt Hedéns
uppgifter under rättegången och är det
enda vilket — på grund av
bevisning eller frånvaron av
motbe-visning — kan betraktas såsom
utrett och sålunda 1 a g 1 i g e n
kunnat läggas till grund för
en dom i målet. Det verkar
nästan rent av groteskt, att hr
Hedén på det i rättegången
åväga-bragta materialet dömts till ansvar
för uppmaning till
mobiliserings-strejk, som ej har något annat än
senare delen av namnet gemensamt
med begreppet storstrejk. Och det
är ofattbart, hur hovrätten
kunnat finna, att hr Hedén
överhuvudtaget uppmanat till
straffbar ohörsamhet mot laga
myndighets bud, då han icke med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
