Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Hovrättens utslag i förräderimålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord antytt, att han tänkt sig
möjligheten åv annat än från
straffrättslig synpunkt tillåten strejk
såsom preventivt medel mot ett
svenskt anfallskrig. Hovrättens
ståndpunkt är så mycket
oförklarligare, som hovrätten tillvitar hr
Hedén att ha uppmanat till
straffbar ohörsamhet mot laga
myndighets bud genom att ha uppmanat
den vid kommunikationsverken
anställda personalen att nedlägga
arbetet, trots det att hr Hedén haft
den — skulle man väl tycka — tur
i oturen att kunna styrka sitt av
inga omständigheter i målet
motsagda påstående, att den av honom
behandlade storstrejken icke
avsett andra än dem, som
haft strejkrätt, med
följande vittnesmål av en viss Simonsson:
”1 föredraget (Hedéns) hade ingått
bl. a. ett påpekande av svårigheterna för
Sverges arbetare att etablera storstrejk,
och hade därvid framhållits såsam ett
bland de största hindren, att
järnvägsmännen på grund av sin
tjänsteställning, vore
förhindrade att deltaga samt att den
svårighet, som låge häri, icke borde
underskattas. ’7
Däremot har ej något enda av de
många vittnena kunnat taga på sin
ed, att Hedén förordat någon
brottslig strejk.
Det förekommer emellertid en
liten passus i hovrättens utslag, som
kanske är avsedd att vara en
för-svarsbrygga för domarena:
”... tv och som”, heter det, ”en
dylik verkan av berörda uttalanden måste
anses hava varit av Höglund, Hedén och
Oljelund åsyftad eller i allt fall av
dem insedd..."
Hovrätten har väl med dessa ord
velat giva uttryck åt att, också om
anförandena formellt icke kunna
rubriceras såsom direkta
förledningsförsök, så måste de dock å
Sverges arbetare ha haft samma
verkan som dylika, vilken verkan
om icke åsyftad likväl blivit insedd
av Hedén. Härom är emellertid
följande att säga.
Ingenting torde vara vanskligare
i det mänskliga livet med dess
ofullkomligheter — och särskilt i
kriminalproeessen, där icke ens de
resurser anlitas, vilka eljest skulle
kunna ifrågakomma — än att
överbevisa en person om att ha haft de
tankar, som han själv bestrider sig
ha haft. Det kan stundom vara
kinkigt nog att överbevisa en person,
som dödat, att han också velat
döda. Har det stannat vid
misshandel, så blir det emellertid
genast ofantligt mycket svårare att
mot gärningsmannens bestridande
utreda, att mordförsök föreligger,
d. v. s. att han velat döda,
fastän han blott utfört misshandel.
Hur oändligt mycket vanskligare
och mera krävande måste det icke
vara att åstadkomma den
bevisning, å vilken’ man skulle kunna
bygga en dom på att hr Hedén
haft de tankar, som hovrätten mot
hans bestridande funnit, att han
haft! Hans handling, såvitt
det i rättegången visats: i en
sluten krets, dit han var inbjuden att
utredande yttra sig, har han sagt.
att storstrejken , såsom preventivt
medel mot svenskt anfallskrig,
trots alla svårigheter bl. a. på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
