Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Hovrättens utslag i förräderimålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innebörden av sitt anförande å
kongressen. Då tidningsreferatet över
detta på intet sätt strider emot
hans nyss citerade försvarsord, är
det blott vittnesmålen, som kunna
ifrågasättas innehålla några för hr
Hedén besvärande omständigheter.
Hur härmed förhåller sig skall nu
undersökas.
Jag har förut anfört en del av
vittnet Simonssons utsaga.
Densamme, som åhört hr Hedéns
föredrag från början till slut, har
jämväl tagit på sin ed, att Hedén i
sitt föredrag
”skärskådat storstrejken ur teoretisk
synpunkt och därvid kommit till det
je-sultatet, att det funnes möjlighet för
arbetareklassen att använda storstrejken
såsom kampmedel, men att han icke
kunde yttra sig huru i förevarande avseende
skulle gestalta sig i verkligheten, då han
saknade den för ett dylikt uttalande
erforderliga praktiska erfarenheten, \
Vittnet Karlsson, som åhört
Hedéns hela anförande, intygar, att
han i detta
”sökt klargöra vad begreppet
storstrejk innebure; och* hade han därvid
avrått från att arrangera storstrejk.
Såvitt vittnet kunde erinra sig, hade Hedén
icke vid något tillfälle uppmanat till
storstrejk utan tvärtom framhållit vådan
av en dylik”.
Såsom hr Hedén i sin
besvärs-skrift till hovrätten också
framhåller, styrker detta vittnesmål —
vad som även mycket väl kan
utläsas i tidningsreferatet över hr
Hedéns yttrande å kongressen — att
ett eventuellt anordnande av
storstrejk överhuvudtaget enligt detta
yttrande icke borde få ske
annorlunda än efter en särskilt inkallad
partikongress’ beslut. Lägger man
nu härtill, att av samtliga övriga i
frågan avhörda vittnen icke någon
kunnat taga på sin ed, att hr
Hedén sökt förleda till storstrejk, men
däremot, att han givit ”en
utredning och en utveckling av
möjligheterna för en storstrejk”, att han
”varken uppmanat till eller
förordat storstrejk”, att anförandet i
dess helhet uppfattats ”såsom en
teoretisk utläggning av
storstrejkens begrepp” o. s. v., så är det —
också med hänsyn tagen dels till
växlingarna i domarenas subjektiva
omdömen och dels till möjligheten,
för att icke säga sannolikheten
eller rent av vissheten, att hr Hedén
i sitt innersta inre icke lidelsefullare
hängivit sig åt någon önskan än åt
den, att storstrejken i ett
kritiskt läge skulle vara effektiv nog
att förebygga ett svenskt
anfallskrig — uteslutet att
såsom grundval för en
fällande dom finna det
u.t r e 11, att hr Hedén prisat
storstrejken eller överhuvudtaget
framställt densamma i en förförisk
dager och ä n nu omöjliga re
att domskraftigt
fast-s 1 å, att han — vilket ju vore det
betydelsefulla — genom dylik
framställning medvetet försökt
förleda Sverges arbetare till
storstrejk. Hovrätten har dock icke
väjt för att fastställa detta, och jag
sammanfattar nu i korthet de
moment, vilka hovrätten härvid
funnit sig kunna negligera eller
övervinna och vilka jag beder läsaren
uppmärksamt beakta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
