Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Slutanmärkningar till kritiken av under- och överrättens utslag i »förräderimålet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man nu kanske invända, att
domarens medvetande om
domens lagstridighet även måste
involvera medvetandet om dess
brottslighet. En dylik invändning är
emellertid icke för alla fall befogad.
Riktigheten av detta påstående vill
jag exemplifiera i anslutning till
”förräderimålet”. Antag att
samtliga de domare, som nu fungerat i
denna process, varit övertygade om
å ena sidan att något lagrum i
svenska strafflagen icke vore tillämpligt
å Ungdomsförbundets kongress och
vad som där bevisligen tilldragit
sig, och å andra sidan att dessa
handlingar, ehuru fallande utanför
strafflagen, likväl vore av en sådan
farlighet för rikets säkerhet och
visade tillbaka på ett sådant brottsligt
sinnelag hos de handlande, att
strafflagens bristande tillämpning i
detta fall innebure en ”lucka” i
strafflagstiftningen, som statens
väl, i all synnerhet under nu
rådande exceptionella
förhållanden, fordrade omedelbart utfylld
genom s. a. s. en
nödtillämpning av eljest å fallet oanvändbara
straff lagsparagraf er! Varje domare
vet visserligen, att en dylik
”t.ill-lämpning” av lag i allmänhet
icke blott är lagstridig utan även
lättsstridig, d. v. s. brottslig. Men
vi ha också att tänka oss just den
möjligheten, att domaren här i sin
utövning av statens domaremakt
funnit staten på grund av en
”lucka” i lagen stå inför ett nödläge,
varur det gällt att rädda landet oeh
i vilket domaren på grund av sin
ställning känt sig ensam kallad och
skickad att bevaka dettas intressen.
Här väntar jag mig en ny
invändning. Om, säger man, domaren i
något sällsynt fall kan tänkas i så
oerhörd grad missuppfatta sin
ämbetsplikt, så måste en dylik
missuppfattning i föreliggande process
a priori betraktas såsom fullständigt
utesluten: de dömda handlingarna
kunna så mycket mindre
karaktäriseras såsom i eminent mening
farliga för rikets säkerhet och
uppsåtet från denna synpunkt
såsom särskilt brottsligt, som de
avsågo att bjuda spetsen åt ett
akti-vistiskt anfallskrig, vilket ju bägge
statsmakterna vid upprepade
tillfällen och särskilt vid tiden för
domarnas avkunnande utdömt såsom
just för rikets säkerhet farligt.
Denna invändning förefaller
visserligen i första ögonblicket
fullkomligt avgörande. Man får
emellertid ej förlora ur sikte, att vi på
detta stadium röra oss icke med
realiteter utan med möjligheter.
Domarena kunna hava haft en
motsatt uppfattning.* De kunna,
naturligtvis alldeles oberoende av alla
aktivistiska tankar, ha funnit
Socialdemokratiska ungdomsförbundets
kongress så farlig och vara uttryck
för ett så brottsligt uppsåt, att
densamma — vid det förhållande att
tillämpligt lagrum eller enligt
deras mening tillräckligt
effektivt lagrum saknades —
producerade sådant nödläge, som i
* Strängt taget borde man kanske t. o. m.
räkna med en dylik domarenas uppfattning
såsom en realitet, eftersom den
aktivistiska farans betydelse för bedömandet av
de anklagades brottslighet ej finnes
antydd i något av de båda utslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
