Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Slutanmärkningar till kritiken av under- och överrättens utslag i »förräderimålet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
statsnyttans namn ovillkorligen
påkallade deras ingripande till
omedelbart utfyllande av ”luckan” i en
förment bristfällig lagstiftning.
Det är dylika synpunkter, som
föranlett mig att i den i föregående
artikel berörda intervjuen i
”Social-Demoikraten” . såsom slutreflexion
uttala, att det kunde förefalla den
oinvigde, som om hovrättens dom
borde förklaras så, att domarena i
sina vota först bestämt (det av
deras rättsmedvetande fordrade)
straffet och därefter skruvat ihop en
motivering, som ledde till tillämpning
av ett befintligt stadgande i
strafflagen. För den, söm något känner
till underrätternas domsteknik,
behöver en sådan förklaring — som
enligt det föregående icke innebär
någon beskyllning mot domarena
för justitieförbrytelse — i och för
sig ej verka så särdeles
förbluffande. Att döma ”som
nämndemän”, d. v. s. såsom
rättsmedvetandet talar genom ens ”sunda
bondförstånd”, oberoende av juridiska
insikter, har mången hederlig
lant-domare berömt sig av. De
avvikelser från den gällande rätten, som en
sådan ”nämndemansdom” faktiskt
stundom måste innebära, framgå
ingalunda av själva domen med dess
ofta alltför knapphändiga
motivering, och de tilldraga sig därför
också — om man bortser från den
förlorande parten och särskilt hans
juridiskt bildade ombud — liten eller
ingen uppmärksamhet. Att det i
dessa fall ej kan vara tal om
justitieförbrytelse är klart av det
föregående.
Nu senast berörda fall äro på
visst sätt besläktade med en —
om man får sätta tilltro till en
särskilt inom advokatkretsar ganska
utbredd åsikt — rätt allmän
tendens hos den svenske domaren att
icke blott skipa rättvisa enligt
gällande lag utan även att av egen
maktfullkomlighet gå utöver sin
ämbetsplikt . och under sken av
lagtolkning utfylla de brister i lagen,
som enligt hans mening existera
oeh måste övervinnas för
åstadkommande av verklig rätt. Vilken
oerhörd fara för rättsskipningen i vårt
land en dylik tendens medför,
behöver knappast antydas. Den
innebär i själva verket raka m o
t-satsen till begreppet
rätts-s k i p n i n g, om man vill
bestämma detta med hänsyn till
ändamålet och uppgiften att
realisera lagen, den objektiva
rätten, och ingenting annat. Det
behöver ju ej särskilt påpekas, att den
mänskliga ofullkomligheten
vidlåder domaren liksom varje annan
människa och att hans subjektiva
rättsuppfattning ej behöver hava
större värde än varje annans. Faran
av denna domarens fria
”lagtolkning” — i sig själv oerhörd — kan i
politiskt upprörda tider utvecklas
och stegras till ett domstolarnas
formliga skräckvälde inom landet.
Blir domaren blott så mycket
politiskt intresserad, att han bestämt
gillar den politik, ett visst parti till
skillnad från de an<dra företräder,
och får han att döma över politiska
motståndare, vilka han — alltefter
sin egen politiska entusiasm —
betraktar såsom mer eller mindre
farliga motståndare till (det egna par-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
