Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Slutanmärkningar till kritiken av under- och överrättens utslag i »förräderimålet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiets omsorger om) riket, förvandlas
domstolarna lätt till politiska organ
i tjänst hos det politiska parti, som
domaren gillar.. Yad detta i själva
verket betyder kan ett högerparti
ha lika stora sikäl att inse oeh
begrunda som vänsterpartierna.
Såvitt jag vet har denna fria
”lagtolkning” i vårt land ännu
aldrig nått en sådan höjd som i
”förräderimålet”. Detta är oekså
anledningen till att jag — sedan jag
på de anklagades anmodan i
rättegångens början avgivit ett
utlåtande angående rättsfrågan — ansett
mig böra även därefter genom
offentlig kritik av under- och
överrätternas utslag rikta landets
uppmärksamhet på den allvarliga
situation, vari hela vårt rättsliv
befinner sig, och de oöverskådliga
konsekvenser för vårt land av allra
farligaste slag, vilka hota att
framgå ur denna situation och vilka
enligt min mening blott kunna
förebyggas, om effektiva åtgärder i
tid varda vidtagna. Såsom regel
måste visserligen gälla, att
utan-förståendes kritik av
domstolarnas utslag, innan högre instans
ännu haft tillfälle att yttra sig —
denna kritik må i och för sig
vara befogad — icke bör få
ifrå-gakomma. Den situation, som
inträdde i och med icke blott
rådhusrättens utan även hovrättens
häktningsbeslut i ”förräderimålet”, var
emellertid enligt min mening av så
svårartad beskaffenhet, att från
denna regel här måste göras ett
undantag.
• Det är egentligen två skäl,
på vilka dén ifrågavarande re-
geln grundar sig. Det första och
kanske tyngst vägande utgöres av
satsen, att domstolarna måste få
fungera utan all slags påverkan
utanför rättegången och att
sålunda också högre rätt bör, fri från
varje yttre tryck, få till prövning
upptaga samt godkänna eller
förkasta lägre rätts utslag. Med
all respekt för denna sats, som ju
blott är en tillämpning av den
självklara principen, att
domstolarna i sin dömande verksamhet, så
långt som det mänskligt är
möjligt, endast böra ledas av rent
objektiva synpunkter, måste man inse,
att densamma blott kan urgeras i
en god rättsskipnings
intresse men att den ingalunda får
åberopas till skydd för olagliga
domar, låt vara att de ännu ej
vunnit laga kraft utan t. o. m.
redan äro föremål för högre rätts
prövning. Med den
utgångspunkten, att mina i föregående häften
av Tiden motiverade omdömen om
olagligheten hos både rådhusrättens
oeh hovrättens utslag i detta mål
varit riktiga, måste nu berörda
skäl emot ett offentligt
framläggande av dessa omdömen sålunda
sakna all giltighet. Detta
bekräftas för övrigt, om man tager
konsekvenserna av min kritik i
betraktande. I detta avseende äro
nämligen blott två alternativ diskutabla.
Antingen influeras högre rätt icke
av min kritik, vare sig den
oberoende av mina utredningar
intagit den ståndpunkt, jag
förfäktat, eller av annat skäl. Eller
också, påverkas man här av min
argumentering. Detta senare in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
