Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Slutanmärkningar till kritiken av under- och överrättens utslag i »förräderimålet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådhusrättens och hovrättens utslag
i detta mål. Det förefaller i
.stället givet, att man bör slå in pä
den motsatta vägen och söka
återvinna det allmänna förtroendet
iör rättsskipningen. Första steget
på den vägen är att sätta yxan till
roten av det onda, vilket i sin tur
förutsätter, att detta utan alla
omsvep varder fullständigt blottat.
Det sagda torde vara nog för att
Tar och en bör kunna inse, att en
-akademisk lärare i rättsvetenskap
— tillhörande en grupp
ämbetsmän, vilkas ställning icke blott
tillåter utan rent av förpliktar till
.sakligt bedömande utan några
by-xåkratiska eller politiska hänsyn —
.som villfarit de anklagades privata
begäran att avgiva sitt utlåtande i
<en för dem hotfull men enligt
lians mening rättvis sak och
därvid ej kunnat undgå att
genomskåda det allvarliga och farliga
läge, vari (närmast) vårt rättsliv
— till synes plötsligen — befann
sig, måst betrakta det helt enkelt
.som sin medborgerliga skyldighet
-att omedelbart och
offentligen framlägga och söka belysa,
Tad som här faktiskt tilldragit sig
inom rättsskipningen.
Sedan ovanstående skrivits har
H. D :s utslag fallit. Rättvisan har
^Qfjort en synnerligen betydande
frammarsch. Den uppenbara
olagligheten hos både Stockholms
rådhusrätts och Svea hovrätts domar har
fullkomligt klart fastställts genom
H. D:s utslag. Beträffande
förräderidomen i rådhusrätten behövs i
detta avseende ingen närmare
förklaring. Att emellertid också
hovrättsdomen fullständigt saknar
rättsligt underlag framgår i
jämförelse med H. D:s utslag av
följande :
1. H. D. har fullständigt
f r i k ä 11 t hr Hedén från allt
straff, medan hovrätten funnit
honom brottslig under sy
n-n e r1 i g e n försvårande
omständigheter och dömt
honom till straffarbete efter
strängaste straffskalan i det åberopade
lagrummet.
2. Beträffande de båda övriga
av hovrätten dömda har H. D. till
den grad underkänt hovrättens
ståndpunkt, enligt vilken de i följd
av världskriget uppkomna
förhållandena måst föranleda till
antagande av ’ ’brottslighet under
synnerligen försvårande
omständigheter”, att H. D., i stället för att
till-lämpa den härav motiverade
stränga straffskalan och fälla dem till
straffarbete, dömt dem till ett enkelt
fängelsestraff, som för hr Höglunds
del utgör femtedelen och för
hr Oljelunds del ungefär f j ä
r-d e d e 1 e n av det straff,
som hovrätten fällt
dem till. Beaktar man så i
detta sammanhang ytterligare, att
H. D. — väl därmed givande
uttryck åt sin uppfattning 0111
olagligheten av under- och överrätternas
häktningsbeslut — å strafftiden
avdragit fyi;a månader från den tid
de dömda suttit häktade, så får man
fram, att hovrätten dömt hrr
Höglund och Oljelund till sju och
en halv gånger det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
