Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Slutanmärkningar till kritiken av under- och överrättens utslag i »förräderimålet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträff, som genom H. D: s
utslag i realiteten
ålagts dem.
3. Hovrättens lagstridiga
konstruktion för att möjliggöra den
ifrågavarande kongressens
hänförande under begreppet menighet *
har underkänts av H. D.
4. Hovrättens specialisering av
kongressen såsom menighet har
åtminstone icke godkänts i H. D :s
utslag, som i detta avseende begagnar
sig av lagens formulering
”menighet eller folksamling”.
5. Vidare får man ej förbise,
att H. D :s utslag ingalunda
innebär något gillande av hovrättens
ståndpunkt, enligt vilken
anförandena å kongressen kunnat
involvera straffbar uppmaning,
fastän uppmaningen — om man nu
överhuvudtaget kunnat tala om
sådan — utförts icke av
kongresstalare utan av andra, utanför
kongressen stående personer. Huru
H. D. ställt sig till detta spörsmål
framgår icke av den knapphändiga
utslagsmotiveringen. Men i
beaktande av de synpunkter, som
anförts i min föregående artikel,
torde man vara befogad antaga,
att H. D. — i olikhet mot
hovrätten — funnit att de dömda sökt
förleda icke Sverges arbetare utan
hrr Lindhagen, Kilbom, Carleson,
Winberg och de andra
kongressmedlemmarna till brott.
Man torde sålunda få medgiva, att
kritiken av både under- och
överrätternas domar erhållit ett synnerli-
gen kraftigt stöd i H. D:s utslag.
Enligt min mening hade detta
likväl bort utmynna i ett fullständigt
frikännande av samtliga de tre
häktade. De moment, varå utslaget
grundar sig, äro dels det rättsliga,,
att kongressen bildat 9 ’menighet
eller folksamling” och dels de båda
faktiska, att hrr Höglunds och
Oljelunds anföranden å kongressen
inneburit förledningsförsök, riktade
mot de närvarande
kongressledamöterna (detta moment dock blott
sannolikt grund för utslaget), och
att de sökt förleda till
mobiliserings-vägran samt hr Höglund även till
annan ohörsamhet mot lag eller laga
myndighet. *
Angående de båda faktiska
momenten ansåg jag det av åtskilliga
anförda grunder vara överflödigt
att i min kritik av hovrättsdomen
behandla det senare av dem, sedan
jag dock rätt ingående påvisat
tomheten i den ”bevisning”, varå
hovrätten fällt hr Hedén — särskilt i
avseende å hr Oljelund fann jag i
anledning av det föreliggande
utredningsmaterialet det ganska klart,,
att han snarare avrått från än
sökt förleda till
mobiliseringsväg-ran. Att uppfattningen 0111 den
bristande bevisningen mot hr
Höglund ej varit så grundlös erhåller
stöd i justitierådet K. G. Carlssons,
votum.
Rörande det förra momentet åter
hade man ju själva hovrättens stöd
för att samtliga de anklagade
riktat sina ”brottsliga” uppmanin-
* Se föreg. lift s. 276 f.
* H. D. har i olikhet mot hovrätten
också tillämpat 3 mom. i 10: 14 S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
