Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Slutanmärkningar till kritiken av under- och överrättens utslag i »förräderimålet» - Björklund, Gottfr.: Skiljedomslagstiftningen i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar icke till kongressmedlemmarna
utan till Sverges arbetare, särskilt
de ’ Värnpliktige ’ ’ ävensom • ”den
vid kommunikationsverken
anställda personalen”.
Vad slutligen beträffar det
rättsliga momentet, kan det naturligtvis
icke betvivlas, att de samstämmiga
justitieråden här letts av sin — från
deras ståndpunkt sett — naturliga
rättskänsla, men det förefaller också
vara givet, att med kongressens
inrangerande under * ’menighet eller
folksamling” en sådan extensiv
fällande lagtolkning givits, som
svårligen kan förenas med den
garanti mot domstolsgodtycket, som
inom straffrätten tagit sig uttryck
bl. a. i satsen nulla poena sine
lege. F. ö. lär man — hur det
än argumenteras — icke kunna
komma ifrån att med hänsyn till
såväl detta spörsmål som den
faktiska bevisningen i ovan berörda
avseenden och syftemålet med
kongressen det måste vara minst
s a g t t v i v e 1 a k t i g t, huruvida
de dömda lagligen bort kunna
sträffas efter det åberopade lagrummet.
Om redan på grund härav ett
allmänt frikännande hade ägt rum i
enlighet med regeln in dubio pro reo
— hellre fria än fälla — så skulle
den allmänna rättskänslans krav
ha bättre tillgodosetts och det
svenska rättsväsendet gått mera
stärkt ur denna sak, än som av allt
att döma nu skett genom målets
slutliga avgörande.
Skiljedomslagstiftningen i Norge.
För TIDEN av OOTTFR. BJÖRKLUND.
Frågan om skiljedom i vissa
ar-betstvister blev redan föremål för
uppmärksamhet inom norsk lagstift*
ning åren 1902—03. I en
regeringsproposition till stortinget år 1902
föreslogs bl. a. skiljedom för
slitande av sådana tvister, då parterna
voro eniga om att bringa saken till
avgörande av skiljedomstol.
Förslaget hade emellertid kombinerats
med vissa andra stadganden, som
framkallade starkt motstånd från
de organiserade arbetarnas sida,
ehuru själva spörsmålet om
skiljedom i dess framförda fullt frivilliga
form icke gav anledning till några
egentliga invändningar. När saken
kom upp till behandling i odelstin-
get blev intet avgörande fattat utan
blev densamma förklarad vilande.
År 19Q6 upptog
handelsdepartementet spörsmålet på nytt till
prövning. Det är emellertid att märka,
att det förslag som statsrådet
Are-tander då lät utarbeta icke upptog
någonting om skiljedomsförfarande
utan rörde uteslutande medling i
ar-betstvister. Förslaget rönte från
ar-betare- och
arbetsgivareorganisationerna just inte något gynnsamt
mottagande. Från arbetareparten
anfördes, att vad denna i främsta rummet
haft uppmärksamheten fäst vid och
i vilket hänseende lagstiftningens
medverkan vore önskvärd, var att
få föreningsrätten lagligen erkänd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
