Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Björklund, Gottfr.: Skiljedomslagstiftningen i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den avkunnade skiljedomen skulle
vara lagligt bindande. Kommitténs
majoritet föreslog att jämväl
in-tressetvister skulle, på
begäran av en av parterna, kunna
bringas inför skiljedomstolen
(vold-giftsrådet) i oeh för biläggande.
Under förhållande att domstolens
ledamöter vore samtliga eniga om
ett visst sätt för en intresse tvists
lösning, så skulle denna enhälliga
mening vara bindande för parterna.
Enligt kommittémajoritetens
förslag skulle ingen arbetsinställelse
få inträda förrän tvisten behandlats
på här uppgivet sätt oeh det visat
sig att inom domstolen ej funnes
enighet för någon viss lösning
därav.
Beträffande offentliga
funktionärers ställning till den föreslagna
lagen, så var kommitténs flertal av
den meningen, att dessa, i den mån
de tillhörde statens eller
kommunernas pensionskassor, skulle
undantagas från lagens bestämmelser.
Denna mening motiverades därmed
att ett inrymmande av dessa
kategorier under lagen skulle vara ett e
r-känna n de av cless stre
jk-r ä t t. Ett sådant medgivande ville
flertalet inom kommittén icke göra.
Man anförde att strejkrätten för
dessa grupper, om de hölles utanför
lagen, skulle förbli i samma
ställning som före densamma.
Statsmyndigheterna skulle därigenom
ha friare händer och möjlighet att
fatta de beslut, som med hänsyn till
de offentliga funktionärernas
organisations- och strejkrätt vore
betingade, ävensom vad hänsynen till
deras särskilda ställning i övrigt
kunde motivera. E11 minoritet inom
kommittén, Lian och advokat
Sol-nördal, kunde icke ansluta sig
härtill. Den sistnämnde ville ha helt
tvungen skiljedom i alla
tvister mellan staten eller kommun
och dess arbetare. Lian hävdade
att dessa arbetargruppers
strejkrätt skulle erkännas.
Skiljedomstolen skulle enligt
anförda förslag bestå av trenne
ledamöter, varav en jurist, som
utnämndes av konungen. De två övriga
skulle utses, en av vardera
arbetarnas oeh arbetsgivarnas
huvudorganisationer.
Det drog emellertid ut på tiden
innan kommitténs arbete blev
föremål för bearbetning och granskning
inom justitiedepartementet. Den
10 maj 1912 var dock den Bratlieska
regeringen färdig att framlägga ett
förslag till lag om arbetstvister.
Förslaget byggde i vissa hänseenden på
det o van refererade av 1908 års
kommitté utarbetade lagutkastet.
Men det avvek i vissa fall från
detta. Däruti var dock
regerings-förslaget likt kommittéförslaget att
det gick ut på att varje slag av.
intressetvister skulle vara
underkastat obligatorisk medling med förbud
mot strejk och lockout under tid
medlingen påginge. Man hade dock
tilltagit en rätt rundlig tid för
medlingen; först sedan 14 dagar
förgått efter det första
sammanträdet för sakens behandling inom
medlingsrådet, det statsorgan som
skulle ha medlingen om hand,
kunde envar av parterna, om ej
förlikning träffats, kräva avslutning, som
skulle vara verkställd senast tre
dagar därefter. Till dessa 17 dagar,
som medlingen alltså kunde dragas
ut, kom emellertid att ingen viss tid
var bestämd då medlingen skulle
vara -senast påbörjad från det, att
tvisten vore bringad inför
vederbörande medlingsråd.
1912 års regeringsförslag upptog
vidare bestämmelse om att
intresse-tvister kunde, då båda parte
r-n a voro därom eniga, hänskjutas
till avgörande av skiljedom.
Rätts-tvister finge enligt förslaget icke
under några förhållanden föranleda
arbetsinställelse från någondera si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
