Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Björklund, Gottfr.: Skiljedomslagstiftningen i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan utan skulle avgöras av en
därför upprättad arbetsdomstol, vilken
skulle tillsättas för en tid av tre år
åt gången.
Beträffande påföljderna för en
igångsatt arbetsnedläggelse innan
medling påbörjats eller avslutats
eller för igångsatt arbetsinställelse
tillföljd av rättstvist, stadgades
böter, vilkas storlek bestämdes av
arbetsdomstolen och som för
arbetsgivare kunde uppgå till 50,000
kronor. Domstolens utslag skulle i
allmänhet och i allt väsentligt vara
inappellabla.
Det Bratlieska regeringsförslaget
av 1912 kom emellertid icke att göra
något större väsen av sig. Den
ömma punkten: obligatorisk
skiljedom i intressetvister, hade det gåtfc
förbi; förbud mot arbetsinställelse
för slitande av rättstvister och
dessas avdömande genom rättsligt
förfarande, kunde ju egentligen, vad
principen anginge, ingen förnuftig
opposition resas emot; och
beträffande medlingen var förslaget i
denna del så tungrott och
opraktiskt att regeringen fann sig
föranlåten att på’ förslag från
fackorganisationen uppskjuta dess
föreläggande för stortinget.
I motiveringen för det sålunda
bordlagda förslaget hade som skäl
för att tvungen skiljedom i
intressetvister ej upptagits, bl. a. anförts
att såväl arbetarnas som
arbetsgivarnas organisationer ställt sig
avvisande till tanken därpå. Den
nya vänsterregering som följde
på stortingsvalen 1912 hade
emellertid inte några sådana
betänkligheter; den tog tillbaka det
förslag den Bratlieska regeringen
utarbetat. Motivet härför var dock
alls icke att göra det smidigare i
den del därav som rörde
medlings-förfarandet, som var dess svaga
punkt, utan saken gällde att få en
lagstiftning om tvungen skiljedom
i intressetvister. Ett förslag härom
såg jämväl dagen någon gång på
våren 1913. Förslaget innehöll även
de i förut utarbetade lagförslag
upptagna principerna om tvungen
medling och tvungen skiljedom i
rättstvister.
Tvungen skiljedom i
intressetvister skulle, förutom då båda
parterna det gemensamt yrkade,
ifrå-gakomma när regeringen fann att
en sådan tvist på grund av sin art
och omfattning utsatte större
samhällsintressen för fara. Enligt
förslaget skulle det alltså tillkomma
regeringen att med stortingets
samtycke i varje särskilt fall
bestämma då en intressetvist skulle
avgöras genom skiljedom. Samtidigt
regeringen för ordnade härom följde
som komplement förbud mot
arbetsinställelse ; därefter skulle
saken gå till stortinget för dess
sanktion och när denna givits var det
klart för tvistens avdömande.
Under tiden från att regeringen
förbjudit arbetsinställelse och till dess
stortinget behandlat och beslutit i
frågan finge heller icke i det
föreliggande fallet arbetsinställelse
förekomma. Yid förhållande
stortinget ej vore samlat hade
regeringen att inkalla detsamma till extra
ordinarie session för
regeringsbeslutets bekräftande. I anslutning
till lagförslagets förutsättningar i
övrigt gavs regeringen rätt att utan
vidare häva en redan inträdd
arbetsinställelse.
*
Så snart vänsterregeringens
ifrågavarande förslag blivit
offentliggjort och känt, restes en
synnerligen stark opposition däremot. Det
var icke endast arbetarna som ej
funno sig tilltalade av regeringens
lagplaner och som därför kraftigt
reagerade, utan även arbetsgivarna
ville för ingen del gå med på några
skilj edomsproj ekt i intressetvister.
Denna samfällda uppfattning hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
