Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Björklund, Gottfr.: Skiljedomslagstiftningen i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem, vilka i första hand skulle
komma i åtnjutande av regeringens
välvilja, tog sig bl. a. det rätt
sällsynta uttrycket, att ett samarbete
inleddes mellan Norska
arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen i Norge, gående ut på att
bringa regeringsplanerna på fall.
En kommitté tillsattes, bestående
av tre representanter från vardera
hållet, vilken under särskild
tillkallad ordförande ingick på en
kritik av regeringsförslaget samt
utarbetade ett helt nytt förslag, vari
uteslöts allt som rörde tvunget
skiljedomsförfarande i
intressetvister. Samtidigt med att denna
kommitté blev tillsatt — det var på
våren 1913 — ingav
Landsorganisationens sekretariat och Norska
arbetsgivareföreningens centralstyrelse en framställning till regeringen,
att denna måtte tillsvidare låta
anstå med behandlingen av dess
förslag i stortinget. Resultatet härav
blev, att tinget beslöt uppskjuta
behandlingen av frågan till sin
session året därpå, 1914. Till detta
beslut bidrogo måhända också de
massprotester, som avgåvos från
arbetarehåll överallt i landet.
Sålunda överlämnades till stortinget en
petition mot skiljedomslagen,
undertecknad av 60,000 personer.
Regeringen var emellertid allt
annat än villig att återtaga sitt
förslag och då det väntades bli
framlagt för stortinget vid dess
vårsession 1914, beslöt den i april samma
år sammanträdande
landsorganisa-tionskongressen att möta
lagstift-ningsförsöken med en
landsomfattande storstrejk. Regeringsmakten
föll undan och frågan kom det året
ej upp till behandling i stortinget.
Så kom 1915 och regeringen hade
bestämt att nu skulle frågan upp i
stortinget för avgörande.
Landsorganisationen svarade med att
uppsäga arbetarnas platser och vidtaga
förberedelser för den året förut be-
slutade demonstrationsstrejken, som
var avsedd att pågå från det att
saken upptogs till behandling i
odelstinget och till dess den blivit
slutbehandlad i lagtinget. Resultat:
nytt uppskov med behandlingen i
stortinget. Från vänsterpartiet,
som upptagit frågan om skiljedom
i intressetvister mellan arbetsgivare
och arbetare på sitt program,
förklarades emellertid samtidigt, att
om partiet fick flertal vid valen, så
skulle frågan upp igen och då kom
vänstern icke att böja sig
för någon p r o t e s t s t r e j k.
Den höll också ord, i både det ena
och andra av dessa avseenden,
såsom senare händelser givit vid
handen.
Yid ingången av år 1916 förelågo
flera kollektivavtal till utlöpning,
omfattande bland annat så stora och
betydande industrier som gruv- och
järnindustrin m. fl. Mellan
arbetsgivare- och
arbetareorganisationerna förda förhandlingar ledde icke
till något resultat i godo och
följden blev utbrottet av stora
landsomfattande strider inom flera
industrier. Alla försök som gjorts
från förlikningsinstitutionens sida
att medla misslyckades. När så en
rad av stora sympatistrider
öppnades dels från landsorganisationens
och dels från
arbetsgivareföreningens sida samt hotade att lamslå
betydande delar av det norska
näringslivet, trädde
vänsterregeringens stai^ke man, justitieministern
Lars Abrahamsen fram med det
skiljedomsförslag, som omedelbart
blev antaget av stortinget att gälla
så länge världskriget varar.
Gången av frågans utveckling i dess
sista skede är känd förut. Så snart
behandlingen av den
Abrahamsen-ska propositionen började i
odelstinget återkallade arbetsgivarna
vissa beslutade sympatilockouter,
som då ännu icke trätt i kraft
men som skulle ha ‘gjort detta nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
