Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Björklund, Gottfr.: Skiljedomslagstiftningen i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25,000 kr. Böter kan ådömas den
som i strid mot utfärdat förbud
företar eller fortsätter
arbetsav-stängning eller deltar i
arbetsned-läggelse eller fortsätter sådan. Den
som handlar på uppdrag av en
arbetsgivare straffas när arbetsgivare
själv icke döm^es. Härjämte kunna
böter ådömas de
styrelsemedlemmar i en fackförening eller i en
arbetsgivareförening, vilka medverka
till arbetsnedläggelse eller
arbetsav-stängning i strid med utfärdat
förbud därom genom att biträda
beslut om att iverksätta, fortsätta
eller godkänna arbetsinställelsen,
eller genom att stödja densamma
med utbetalning av föreningsmedel,
eller som uppfordra till sådan
arbetsinställelse eller insamla eller
utdela insamlade bidrag till
arbetsinställelsens fortsättande.
Detsamma gäller även organisationernas
tjänstemän. Vid här anförda
förhållande kan, även när det gäller
beslut av styrplse eller av förenings
tjänsteman, vederbörande
organisation dömas att erlägga böterna
för-såvitt den skyldige icke har
handlat i strid mot organisationens
beslut eller i strid mot beslut som är
fattat på dess vägnar.
Böter kan ådömas på nytt, då två
veckor förgått efter domens
avkunnande och den domförde under
tiden gjort sig skyldig till sådan
olovlig arbetsinställelse, varom
förut är sagt. Efter ytterligare två
veckor och så undan för undan kan
under samma omständigheter
liknande dom upprepas.
Detta är alltså den norska
skiljedomslagens innehåll i
sammanträngd form. Som förut är nämnt
skall den gälla endast så länge
världskriget varar. Men då
vänsterpartiet har frågan uppförd på sitt
program, där den torde utgöra en
av de aktuellaste punkterna, talar
mycket för att vänstern, som har
flertal i stortinget, skall genom ett
nytt stortingsbeslut efter krigets
slut göra lagen permanent. Trots
att de norska arbetsgivarna på ett
tidigare skede med en synnerligen
stark skärpa markerat sitt
motstånd till en lagstiftning av detta
slag, röstade dock högerpartiet i
stortinget för regeringsförslaget,
vilket skedde i samförstånd med
arbetsgivareföreningen. Denna
förändrade ställning motiverades
därmed, att de förhållanden krig och
kris -skapat hade försatt landet i ett
tillstånd av svårigheter, som för
dess inre liv skulle bli outhärdliga
därest en arbetskonflikt, vilken
praktiskt taget komme att omfatta
och lamslå all industriell
verksamhet, så skulle tillkomma.
Det kan heller inte förnekas, att
samhällsmakten stod inför ett svårt
och invecklat problem, som det
gällde att lösa. Statens
förliknings-institution försökte- göra vad på
den ankom för att jämka ihop
meningarna, men försöken
misslyckades. Till sist blevo visserligen de
delegerade för parternas
Imvudor-ganisationer eniga om ett
förlikningsförslag, vilket emellertid
förkastades av arbetaresidan vid
företagen omröstning. Det var särskilt
löneförhållandena inom
gruvindustrin, som föranledde denna utgång.
Inför denna situation, under en svår
allmän ekonomisk kris och stående
inför eii omfattande strejk-lockout, x
var det regeringen gjorde
sitt,ingripande på det omtvistade sättet.
Huru stark motståndare man än
må vara till tvungen skiljedom i
intressetvister mellan arbetare och
arbetsgivare, så kan det icke förnekas,
att regeringens uppfattning stöddes
av vissa starka skäl. På från
motståndarehåll framställd fråga
vilket annat sätt än en för alla
förödande strid arbetaresidan hade att
ge anvisning på för tvistens lösning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
