Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Carleson, C. N.: Internationellt fredsinstitut. Utjämningsförfarande och skiljedom. Exekutiva medel. Ekonomi och kolonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Systems princip kan dock ingen
varaktig fred byggas. Vill man
eftersträva en sådan, måste
stormakts-härligheten maka åt sig för
kulturmänsklighetens begrepp,
som skjuter kvantiteten åt sidan
för kvaliteten. I enstaka fall före
kriget har ju inträffat, att tvister
även mellan storstater hänskjutits
till småstaters skiljedom. Under
kriget ha ej heller saknats tecken
till en viss uppskattning av små
neutrala länders kvalifikation att
mera lidelsefritt bedöma
händelsernas gång; de ’ha tjänat som forum
i den polemiska fejden om rätt och
orätt, och tvivelsutan har opinionen
från dem nått ett anseende och en
’betydelse, som väl icke genast kan
försvinna, när vapnens larm
tystnar. I denna högre värdesättning
av deras korrekta politik och av de
mera objektiva omdömen, som —
trots allt aktivistskrän här och där
— fällas om de krigförande torde
vi kanske se ett löfte om att en
annan och högre princip än
maktfilosofiens arbetar sig fram under de
stora staternas växande utmattning.
I alla händelser borde alla länders
socialdemokratiska partier kunna
enas om att hävda den lika
röstens rätt i analogi med den
personlighetsprincip de förfäkta i
kravet på allmän, lika och direkt
rösträtt. Det vore ju e n väg bland de
många att ut till förbindelserna
mellan folken sträcka de
humanitetens rättskrav, som hunnit vida
längre i förverkligande inom
nationerna. Härvid bör även erinras
om det snart sekelgamla, naturliga
sambandet mellan demokrati såsom
de smås och svages målsman inom
samhällena och sympatierna för de
små och svaga folken. Det är en
tradition, som ej blott förpliktar,
utan även sluter i sitt sköte en för
freden fruktbärande kraft.
Men innan vi lämna denna del av
ett onekligen svårlöst problem, bör
även beröras den med ett falskt
maktbegrepp sammanhängande
uppdelningen av internationella
tvister i vitala och
sekundära. I den ha invändningarna
mot skiljedomsförfarandets
allmänna användning sin rot, och den har
även förts fram som motiv mot
för-likningsinstitutets tillämpning. Ett
studium av de svårartade
konflikterna och fredsbrotten visar likväl,
att denna uppdelning är
godtycklig redan därför att vitala tvister
utveckla sig ur sekundära, vilket
åter sammanhänger med
ekonomi-och koionialtvisternas ökade
betydelse. Gränsen är faktiskt så svår
att draga, att det slutligen ’beror på
vad ett lands diplomati och
tidningspress behaga under vissa
omständigheter göra av den
uppkomna fnurran på tråden. Därtill
kommer att en mängd smärre
misshäl-ligheter tillåtas samla och förtäta
sig under en längre tidrymd, vilket
ju kan påvisas i kontroverserna
mellan England och Tyskland, på
Balkan etc., tills de slutligen giva
ett intryck av att vara så
djupgående, att en krasch måste ”lösa”
dem. Alla tvister alltså på lika
linje inför ett gemensamt forum är
en första principiell förutsättning
för effektiviteten hos en institution,
som skall vara i stånd att trygga
freden. Och även här träder under
ögonen de små folkens intresse ocih
roll. På grund av sina militära
maktmedels begränsning och
nödvändiga obetydlighet böra d e vara
särskilt angelägna om att bringa till
allmänt erkännande, att ingen tvist
i grund och botten kan visas vara
så ”vital”, att den ej med
kulturella medel kan bringas ur världen.
Ingen människa med något så när
bevarat sunt förnuft står väl
numera främmande för den
tankegång, som här ovan i korthet
utvecklats. Men tvivel och
klenmo-dighet möter man, när det gäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
