Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Carleson, C. N.: Internationellt fredsinstitut. Utjämningsförfarande och skiljedom. Exekutiva medel. Ekonomi och kolonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att giva anvisning på den
myndighet och de medel, som erfordras för
att giva eftertryck åt avgörandenas
förverkligande. Betingar freden
kanske en tid framåt en
internationell ordningsmakt, en reserv av
militära exekutionsmedel, ger dock å
andra sidan det internationella
samliv, som nationerna hade nått fram
till vid krigsutbrottet en antydan om
medel av oblodig art att tvinga
tredskande stater till lydnad för
behandlingsregler och utslag, som
bära de övriga folkens underskrift.
Dessa medel erbjudas oss av
ömtåligheten i ekonomiska och
kommersiella förbindelser. Vad deras
rubbning betyder, visar oss just
världskriget. En stat, stor eller liten, som
belägges med ett ekonomiskt
inter-dikt, kan därigenom bringas till
besinning. Att få sina lån och
han-delstraktater uppsagda, att
förbjudas upptaga nya lån, att utsättas
för risken att både egna
medborgare och egna exportvaror
behandlas utanför det egna landets
gränser såsom ”mindre gynnade” —
allt sådant är dock pressionsmedel,
vilkas användning visserligen skulle
kunna reta till militära excesser,
men likväl i längden skulle visa sig
verksamma, därför att de vilade
på en för de flesta folks
medvetande klart uppfattad rätt och
rättvisa. En diplomati-hopsnörd
intressehärvas dunkel skulle ej längre
vila över ens det mest invecklade
och svårartade fall, och folkens
verkliga ansvar låge klart
belyst och utrett.
Beskaffenheten av de åtgärder,
vilka ägna sig som pressionsmedel
mot tredskande, leder oss över till
det stora krigsorsakskomplex, som
bildas av de ekonomiska
tvistefrågorna. De ligga i botten ay
fiendskapen mellan krigets två
ledande makter: England och
Tyskland. Så bestämmande ha de varit,
att sjökrigsrustningarnas tempo nä-
stan direkt markerat
konkurrensens pulsslag — enligt
karikatyrmaximen: handeln följer flottan.
Rätt långt tillbaka i tiden skönja
vi fröen till denna spänning,
kanske världskrigets förnämsta
orsak. I en begynnande
världskon-kurrens på 1870-talet under en mer
eller mindre strängt genomförd
frihandels gynnande påverkan slog
ned en tullpolitisk
avsnöringslag-stiftning, som inaugurerades av
Bismarck år 1878, och några år
därefter drevo agrariska
intressen även Frankrike in på
protektionistiska vägar. Vi göra oss
kanske knappt en fullt klar
föreställning om hur många avundens
och hatets giftblomster som
uppvuxit ur detta avsteg från en
förnuftig, på naturliga priser byggd
handelspolitik. Vi fatta kanske
knappt, hur de kapitalistiska
monopolen frodas på tulltaxorna och i
tullkrigen, där ju även Förenta
staterna spelat en framskjuten roll,
och i vilken utsträckning detta
tingens tillbakas k ridande i
den ekonomiska världen till
grundsatser och normer, som stundom
erinra om merkantilismens tidevarv,
inverkat på de olika staternas
mili-tarism.
En frihandelsrenässans i form av
tulltaxornas internationella
revision borde följaktligen vara ett mål
och en fordran av första rang för
de socialdemokratiska partierna i
både fredens och folkvälståndets
intresse, i betraktande även och
omedelbart av den oerhörda sänkning
av folkens ekonomi, som kriget
medfört. I den s. k. ”öppna
dörrens” princip, som för en tid sedan
åter med kraft hävdades från i sin
uppfattning självständiga tyska
kretsar, gives en anvisning på
vägen ut till ett fritt och naturligt
utbyte mellan folken.
Socialdemokratin har nu så mycket större
anledning att sysselsätta sig med detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
