Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Engberg, Arthur: Maktfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligger i öppen dag, att bakom den
primitiva plikten att uppehålla
livet tänker sig Harnack Tysklands
vidmakthållna liv såsom en
grundförutsättning för fyllandet av
Tysklands historiska, enligt Harnack av
gud givna uppgift. Alltså:
uppgiftens fyllande kräver livets
bevarande ; livets bevarande kräver
neu-tralitetsbrottet mot Belgien. Så
blir alltså neutralitetsbrottet
positivt rättfärdigt såsom en
gudomlig, i en gudagiven
uppgifts tjänst stående
plikthand-ling. När därför Harnack
säger, att detta neutralitetsbrott var
en sedlig plikt, så anger han
alldeles korrekt konsekvensen ur sin
egen kristna nationella kallelselära.
Harnack kan klandras för sitt
uttalandes krassa egoism, men för
bristande konsekvens kan han
sannerligen icke anklagas, om man icke
menar, att denna bristande
konsekvens ligger i förhållandet mellan
uttalandets själviska anda och den
såsom fullt osjälvisk angivna
kristendomen.
Det kan måhända vara skäl i att
i samband med Harnack erinra om
även en annan berömd tysk teolog,
nämligen professor "Wilhelm
Herr-xnann i Marburg. I sin ”Ethik”,
som är den stående läroboken i
kristlig etik vid våra universitet,
säger Herrmann med avseende, på
krigets sedlighet: ”Kriget i och
för sig är varken kristligt eller
okristligt, varken sedligt eller
osedligt. Det är i ett bestämt historiskt
läge den oavvisliga yttringen av den
i kulturrörelsen till ett politiskt liv
utvecklade människonaturen.”–––––-
— Och författaren säger, att kriget
är ”sedligt rättfärdigat, om det
är politiskt riktigt, som
en akt av ett folks
självhävdelse i dess
kultur-uppgift”.
Det är i detta uttalande av den
inflytelserike teologen att särskilt
lägga märke till två punkter. Den
ena är talet om kriget såsom den
oavvisliga yttringen av den i
kulturrörelsen till ett politiskt liv
utvecklade människonaturen. Den
andra är definitionen på det sedligt
rättfärdigade kriget såsom en akt
av ett folks självhävdelse i dess
kulturuppgift.
Vi sammanställa dessa tvenne
synpunkter och få då en
kallelse-lära av följande fysionomi:
Ett folk har en kulturuppgift,
naturligtvis given av gud. Folket
står i en politisk kulturutveckling,
där det gäller att övervinna
hämmande skrankor. Folkets
kulturella självhävdelse kräver detta
övervinnande. Kriget såsom ett
medel för denna självhävdelse är
politiskt riktigt och därmed sedligt
rättfärdigat. •
Det ligger i öppen dag, att en
Harnacks apologi för
neutralitetsbrottet mot Belgien skall få
Wilhelm Herrmanns moraliska
sanktion. Uppfattas nämligen
självhävdelsen såsom grundförutsättningen
för fyllandet av den gudagivna
uppgiften, så blir denna självhävdelse
gudomlig plikt, och de handlingar, .
som inses nödvändiga för
självhävdelsens realiserande, bli därmed
plikthandlingar, gudomligt
auktoriserade.
Men lägg nu märke till hela
denna kristna kallelseläras groteska
konsekvenser. Vi ha ett helt
system av tillsammans bestående
nationer. Enligt teorin om kallelsen
har varje nation sin särskilda av
gud densamma givna uppgift att
fylla. För varje nation finns därmed
en gudomlig självshävdelseplikt, och
alla för denna självhävdelse såsom
nödiga insedda handlingar och
åtgärder få gudomlig pliktkaraktär.
Det är nu uppenbart, att dessa
tillsammans bestående nationer stå i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
