Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Engberg, Arthur: Maktfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-ett starkt friktionsförhållande.
Tar^e nation är ju en intressesfär.
Nationssystemet blir därför ett
system av intressesfärer. Men vilken
utav dessa nationer ser icke i de
egna nationella intressenas
tillgodoseende ett naturligt uttryck för sin
självhävdelse? Ett system av
koordinerade i inbördes
friktionsförhål-lande stående intressesfärer
erbjuder därmed anblicken av ett system
med varandra stridande a b s o 1
u-tifierade intressen. Ty märk
väl: varje nation ser sin kallelse
så-son den gudagivna. Den blir
därmed absolut, och i förhållande till
denna bli andras intresseriktningar
relativt berättigade. Men en
koordination av absolutifierade
intressen leder konsekvent till en
rasande inbördeskamp, åt vilken den
gudomliga auktoriseringen förlänar
fanatismens ohyggliga glöd. Ty
fanatismen utspringer från ett
subjektivt värdes absolutifiering och
upplöjande över alla skrankor. I
själva verket innebär därför den
kristna läran om den nationella kallelsen
till sina konsekvenser det tillstånd,
som Hobbes betecknade såsom
”bel-lum omnium in omnes”.
Efter denna korta erinran om den
teologiska läran om den nationella
kallelsen vill jag övergå att visa
upp sambandet mellan denna och
den av Rudolf Kjellén förkunnade
maktfilosofien, och jag skall söka
visa, att Kjélléns filosofi endast är
<en bland de många frukterna på
kallelselärans träd.
I ”Vår Lösen” för den 15 januari
1910 skriver prof. Kjellén om vår
liistoriska värnplikt, d. v. s. vår
historiska kallelse, och gör gällande
att vi jämte den kulturella
skatteplikten ha även ett annat moralbud,
nämligen detta: ”den primitiva
plikten att taga del i familjens
(d. v. s. folkfamiljens) kamp för
tillvaron och makten. Detta bud
Mir kategoriskt i samma mån fa-
miljen har ett stort kulturellt pund
att förvalta. I själva verket är det
historiens första bud, och från
detsamma kan i denna värld av kamp
och strid aldrig ges dispens ’ \ 1
Det är enligt min mening ingen
möjlighet att förstå den Kjellénska
maktfilosofien, om man icke ser
den just i belysning av denna
kon-fusa kallelselära.
Det finns alltså enligt Kjellén en
primitiv plikt för en nation att delta
i sin familjs kamp för tillvarön och
makten. Frågar man nu varför
så är, så lämnar Kjellén icke rum
för någon tvekan med avseende på
svarets lydelse. Det är detta: den
åt familjen givna uppgiften kräver
för sitt fyllande att familjen
hävdar sin tillvaro och makt.
Erövrandet av delaktigheten i
makten blir därför en plikt. Men
märk nu här Kjelléns förklaring att
denna plikt blir kategorisk i
samma mån familjen har ett stort
kulturellt pund att förvalta. Med
denna inställning av problemet har
Kjellén i själva verket grundat sin
lära om plikten till makt i
kallelseläran. Ty det är väl att
märka, att -även prof. Kjellén ser
gud såsom uppgiftens givare.
Men en av gud given uppgift blir
nödvändigt en absolut uppgift och
dess fyllande ett obetingat, ett
kategoriskt pliktbud. Erövringen av
makten blir sålunda en
gudomlig plikthandling. Den gradering
av det kulturella pundets storlek,
som prof. Kjellén företar och
ställer såsom betingning för
pliktbudets mer eller mindre kategoriska
karaktär, är därför en tom
meningslöshet. Kulturnivån må vara
vilken som helst. Har gud
givit till uppgift att hävda den, så
är uppgiften absolutifierad och
plikten till maktens erövring, såsom
uppgiftsfyllandets förutsättning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
