Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Engberg, Arthur: Maktfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kategorisk. Det är för övrigt
alldeles klart att varje nation ser
just sin egenartade kultur såsom
den vilken framför andra är värd
att hävda. Absolutifieringen av
den subjektiva värderingen går här
igen.
Den Kjellénska maktfilosofien
utgår från en lära om nationens av gud
givna kallelse. Denna läras
konsekvens blir uppfattningen av
makterövringen såsom ett kategoriskt
pliktbud.
I ”Vår Lösen” för den 15
februari 1910 har han till yttermera
visso formulerat den kallelselära,
varifrån han utgår, sålunda:
”Det är dock en styrka att i
historien se, att bestämda uppgifter
äro oss förelagda, som intet annat
folk kan lösa, det är en styrka att
veta, att över det målet stå
mänsklighetens högsta stjärnor, och att
vi redan en gång med oförgänglig
heder nått dit. Vad en gång skett
under Sverges baner kan ske ‘ännu
en gång.” 1
Alltså: enligt Kjellén ha vi
alldeles speciella uppgifter, oss givna
av gud. Den gången vi nådde det
mål, över vilket mänsklighetens
största stjärnor stå, var ju på
1600-talet, särskilt under Gustaf II Adolf.
Vad Kjellén alltså menar med
målet är otvetydigt: det är en
maktutveckling till syftet
överensstämmande med 1600-talets svenska
maktutveckling. Det kategoriska
pliktbndet att erövra delaktighet i
makten fylldes då, enligt Kjellén, på
ett tillfredsställande sätt.
När det nu säges, att uppgifter
äro oss förelagda, som intet annat
folk kan lösa, så frågar man sig:
vilka äro då dessa uppgifter?
Svaret på den frågan, om det kan
ges, blir nödvändigtvis ett
angivande av nationella’
intressemål. Dit nationens vitala intrés-
sen peka, dit menar man
givetvis-också att uppgiften pekar. En
di-vergens mellan det man uppfattar
såsom det vitala nationella
intresset och det man uppfattar såsom
den ställda uppgiften finns
naturligtvis icke. Det är självfallet så,
att det vi se såsom nationens
vitalaste intressekrav, det se vi också
såsom dess kallelsekrav och tvärtom.
Det subjektiva intresset
absolutifie-ras och vad det utpekar fattas
såsom uppgiften kat’ exokän.
Men här tillstöter i den
Kjellénska filosofien en annan tankegång.
Det är tanken på att nationens
fyllande av sin bestämmelse ligger på.
den linje, som betecknas av desa
samstämmighet med sitt eget
väsen.
Kjellén dekreterar att det är
karaktäristiskt för nationen att vilja
sig och sitt eget. Men vad är då,
detta nationens sig, vad är dess
väsen? Kjellén svarar : ”nationen är
ett liv”. Detta sig själv viljande
liv är alltså för nationen väsentligt
och Kjellén kallar det för
nationalismen. Men detta livs vilja,
till sig själv är oresonlig,,
oförnuftig. Nationens väsen
blir alltså en på sig själv riktad
blind livsdrift. Nationen blir
därmed sitt eget mål. Det
är en konsekvens som Kjellén
omöjligen kan undkomma. Men hur
går det då med den nationella
kallelsen? Denna skulle ju vara
nationens särskilda mål, särskilda
uppgift. Är nu nationen sitt
eget mål så blir nationens kallelse
nationen själv. Nation och n
a-tionell kallelse sammangå.
Men livsdriften var blind och
oför-nuftigr En blind och oförnuftig
livsdiift kan icke betecknas som eiL
medveten strävan till ett mål. Att
under sådana förhållanden tala om
förefintlighéten av ett pliktbud för
nationen är närmast ett dåligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
