Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Engberg, Arthur: Maktfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skämt. Har man en gång ställt
nationen hinsides förnuft och
målmedvetenhet, så ligger det ju icke ett
uns av mening i att tala om en
nationens plikt. I sitt kvasifilosofiska
pladder slår sig därför prof.
Kjellén själv på fingrarna, när han å
ena sidan talar om en nationens
plikt men å andra sidan
bestäni-mer nationen såsom en på sig själv
riktad blind livsdrift.
Men det är icke nog med denna
kullerbytta. Prof. Kjellén är en
frikostig man och slår fler. Yi ha
redan påpekat, huru han i
anslutning till den vanliga teologiska
läran om den nationella kallelsen
lärt, att det är gud, som ställer
nationen dess mål. Är nu nationens
mål identiskt med nationen själv så
skulle alltså gud ställa nationen
själv såsom mål för nationen. Men
i den Kjellénska definitionen på
nationen ligger ju målförhållandet
intänkt i begreppet nation.
Föreligger nationen så föreligger
alltså eo ipso dess m å 1. När därför
prof. Kjellén talar om ett historiskt
av gud åt nationen givet mål, så slår
han en ny kullerbytta, i det han
alltså för in ett för nationen själv
yttre mål, ehuru utgångspunkten
var, att nationen var sitt eget mål.
Att här närmare gå in på de
besa ttheter, till vilka prof. Kjelléns
funderingar leda och den brist på
logiskt sammanhang, varav de
utmärkas, skulle leda för långt. Här
må endast fastslås att för Kjelléns
sätt att se blir rättens norm 1 i v
s-driften själv, och visserligen
den blinda, oförnuftiga livsdriften.
Det föreligger här upphöjandet av
en viss verklighet till objektiv
norm och därmed absolutifieras,
såsom vi förut påpekat, denna
verklighet och höjes upp över alla
skrankor. Allt nationens
handlande, som är i överensstämmelse med
livsdriften, är sålunda under alla
omständigheter rätt, ty det har-
monierar ju med den absoluta
normen. Därmed sanktioneras alla de
medel, varav nationen i livsdriftens
utlösning betjänar sig och få
moralisk valör. Och inför den blinda,,
oresonliga livsdriftens spel
knäfaller prof. Kjellén i tillbedjan; ty
över densamma ser han
mänsklighetens högsta stjärnor tindra.
En blind och oförnuftig livsdrift
kan ju betjäna sig av vad medel
det vara månde. Det blir ju strängt
taget slumpen som får avgöra valet.
Är nu denna livsdrift normen för
det rätta så är därmed också
utsagt att rättsnormen är oförnuftig.
Men märk nu, att Kjellén icke kan
konsekvent fasthålla vid detta. Han
inför dessutom en förnuftig1
norm. Ty i samma ögonblick han
låter gud vara all godhets källa, i
samma ögonblick nödgas han även i
den förnuftiga gudomliga viljan se
normen för det rätta. I ett
eländigt mischmasch förenar han bägge
ståndpunkterna och får en brygd,
där tvenne absoluta normer för
det rätta finnas, den ena blind
och oförnuftig, den andra
f ö r n u f t i g. Hans äventyrande
genius serverar sedan denna brygd
som högsta visdom i fråga om
historiens hemligheter.
Och dock tycks Kjellén för egen
del hysa en from kolartro på sina
heter o gena rättsnormers
förenlighet. Förklaringen härtill är lätt
funnen. Jag nämnde att han tog
sin utgångspunkt i kallelseläran.
Nationen har en av gud given
kallelse. Men denna kallelse fyller
nationen genom att inrätta sig efter
sitt väsens lag: livsdriften.
Stående i överensstämmelse med denna
lag *står den också i
överensstämmelse med den gudomliga viljan.
Det är påtagligt att Kjellén här gör
en godtycklig förutsättning,
nämligen den, att livsdriften pekar i
samma riktning som den gudomliga
viljan. Men livsdriften var blind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
