Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Engberg, Arthur: Maktfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och oförnuftig. Förutsättningen är
därför orimlig. Men därmed faller
också möjligheten att låta
livsdrif-tens utslagsröst betyda den
gudomliga viljans.
Det är på denna punkt den
Kjel-lénska teorien blottar sin
fundamentala ihålighet. Märk, att han utgår
från antagandet och erkännandet av
guds vilja såsom normen för det
rätta och att nationen har att
befinna sig i överensstämmelse med
denna guds vilja, därest den skall
fylla sin uppgift. Men när är
nationen i överensstämmelse med den
gudomliga viljan? — Jo, svarar
Kjellén, när den är i
överensstämmelse med sig själv. Men detta att
vara i överensstämmelse med sig
själv var ju att vara i
överensstämmelse med den blinda, oförnuftiga,
hinsides rätt och orätt liggande
livsdriften. Alltså: när nationen är
i överensstämmelse med den blinda,
oförnuftiga, hinsides rätt och orätt
liggande livsdriften, är den eo ipso
i överensstämmelse med den
absolut förnuftiga och den absoluta
normen för det rätta utgörande
gudomliga viljan. Därmed är då
utsagt, att den absolut blinda och
oförnuftiga livsdriften alltid pekar
just dit den absolut förnuftiga
gudomliga viljan pekar. En trogen
samstämmighet förutsättes mellan
det absolut oförnuftiga och det
absolut förnuftiga. — Där ha vi den
avslöjade Isis, och över prof.
Kjellén som filosof faller något av det
glada skimmer, som strålade över
salig Per Enebom, om vilken
skalden sjöng:
—––––-”du liknar nog
den skepparen på skutan #
av vilken åskan huvut slog
men seglade sen utan.”
Det är nu emellertid även en
annan sida av denna Kjellénska
maktfilosofi, som är att i detta
sammanhang observera.
Man nöjer sig icke att fastställa
att nationernas inbördes liv är en
oförsonlig strid mellan intressen.
Man får fram, att detta*, som
faktiskt är, även bör vara. Det är
lätt att se, huru detta tillgår.
Nationens blinda livsdrift
karaktäriserar dess väsen. Denna livsdrift är
sitt eget omedelbara mål. Den
uttrycker därmed ett böra, och
visserligen ett obetingat böra.
Erövringen av delaktigheten i makten
blir plikt.
Det behöver väl knappast
påpe-pas huru man med slika
betraktelsesätt måste komma till att anse
krigen såsom det naturliga
utslaget av nationernas pliktuppfyllelse.
Den redan citerade teologen
Herr-mann medger också i sin etik:1
”Att överhuvud negera kriget kan
emellertid icke vara den kristnes
uppgift. Ty det står icke i hans
makt att upphäva statens natur och
därmed den mänskliga naturen
överhuvud.” Ännu djärvare har
unghögerns store lärofader
Treit-schke i sin avhandling om det
konstitutionella kungadömet2 dragit
maktlärans konsekvenser när han
skriver:
”En stat, som avstår från kriget
och från början underordnar sig en
mellanfolklig domstol, uppger sin
suveräna makt, d. v. s. sig själv.
Den som drömmer om den eviga
freden begär icke blott det
outför-bara, utan det vanvettiga; han
begår ett skolpojksaktigt tankefel.
— Hoppet att utrota kriget ur
världen är icke blott befängt utan djupt
osedligt.”
Lägg märke till huru här statens
väsen identifieras med dess
suveräna makt. Hoppet om krigets
utrotande är osedligt, ty det är ju ett
hopp om att livsdriften hos
nationen skall hållas inom reglerade
1 Ethik sid. 223.
2 Hist. u. pol. Aufsätze, Bd. III, 533 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
