Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Ström, Erik: Omvärderingen av Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
evighet sedd, är underkastad, i det
den ä r genom den och som
sålunda är en jämlag i dubbel, i
renaste måtto, i det den är den
stomme av järn som bär, som
uppehåller allt —.
II.
Albert Nilsson: Thorild.
A. Bonnier. Pris 4: —.
Karitz* arbete över Thorild var
rent specialfilosofiskt och
behandlade huvudsakligen ungdomstiden.
Albert Nilsson utvecklar vidare,
bestyrker och förbinder brett när och
sam-historiskt de filosofiska
grundlinjerna och tar upp till
genomgående behandling Thorilds svenska
estetiskt-politiska skriftställarskap
för att visa dess beroende och blotta
förklarbarhet av hans filosofi —
hur hans tankelinjer löpa som röda
trådar eller snarare som stränga
stålsträngar genom hela hans
produktion. Han accentuerar
ytterligare Spinozas influens och hans
rationalism.
Han behandlar först
ungdomstiden och visar, hur redan för den
19-årige relativitetsläran, ivrandet för,
en upphöjd tankens och tänkarens
frihet, bilden av den vise
överhuvud som ideal, står redan i ljus för
hans själ. Och denne Vise är icke
tidens vanlige, stoikerns, en smula
morosa — men en ljusgestalt;
Thorilds egen ideala genius, högsta
överlägsnaste milda bild av frihet, finhet
och styrka — intellektuell — men
ock enligt min tanke — och icke
blott i ungdomen djupt
sentimentalt betonad. Men det sentimentala
renas, rationaliseras.
Kring téodiceproblemet som
kärna, som är tidens och den unge
Thorilds hjärtproblem, knyter förf. så
ihop trådarna, linjerna i hans
filosofi. Han ger en glänsande histo-
risk exposé över teodicéerna och
visar huru influenserna från
stoikerna, Shaftesbury, Pope, den
Newton-ska världsbildens lagbundna
oändlighet och framförallt de reciproka,
fruktbara dubbelinfluenserna från
Leibniz och Spinoza gå in i
grunddragen i det kraftparallellogram
som uppbär Thorilds téodicé.
Från Spinoza (och ur besläktade
djup i sitt väsen och tanke) hämtar
och utvecklar han läran om vår
kunskaps ofullkomlighet, vår
partiska, partiella syn, våra
värdeomdömens relativitet, alltings stränga
lagbundenhet och fulländning ur
helhetens synpunkt — den
tillbörliga strävan att se ur denna.
Bidrag till denna blick får han öck
från Shaftesbury och framför allt
från Leibniz. Ty härifrån —
direkt eller förmedlat — hämtar och
utvecklar han den ursprungligt
från nyplatonikerna hämtade och
utvecklade läran om tillvarons
oändliga, kontinuella
fullkomlig-hetsskala — där variationen och
graderingen, där mångfalden av
toner är nödvändig till ätt bilda det
helas harmoni, totalharmonien.
Detta bildar en av utgångs- och
kärnpunkterna i och för Thorilds
livsåskådning — den han vidare
utvecklar till sin gradations- och
pro-portionsfilosofi, sin Harmonilära,
som blir det väsentligt bestämmande
för och i hans estetiskt-politiska
’förkunnelse.
Allt är blott ett mer eller
mindre — fullkomligt. # Och det gäl-
* An m. I tie 4 sista orden ligger
redan grunden i den motsägelse förf.
påvisar som en genomgående och som
sammanhänger med sammanslagningen av
norm och lag. Det som är fullkomligt,
kan, logiskt sett, icke vara mer eller
mindre. Och icke behövde det kämpas
för att ändra en värld som är fullkomlig,
i högsta harmoni. Det sammanhänger
med motsägelsen i uppf. av världen med
dess avrundade, åt alla håll lika evigå
fulländning — och den organiska progres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
