Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Örne, Anders: Lantarbetet i Sverge för hundra år sedan. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att godsägaren eller storbonden,
som endast hade att buda fram sina
torpare eller medelst hårda fog- ■
dar driva på drängarna, så att
arbetet från solens uppgång och till
dess nedgång kunde gå undan,
medan man själv vid spel- och
dryckesborden ödslade bort inkomsterna,
ansåg det patriarkaliskt, och att
dennes son eller sonson med en viss
suckan talar om dessa förhållanden,
som helt visst aldrig skola
återkomma, såsom, något idylliskt, må man
icke förvåna sig över. Men den
motsatta gruppen eller de, som hade
att utföra arbetet och framleva sitt
liv mången gång under de allra
uslaste förhållanden och den
beklagligaste fattigdom, har
sannerligen icke att beklaga sig över att
detta slag av ”patriarkalism”
tillhör en svunnen tid. Utan man bör
vara alla dessa tacksamma, vilka,
mången gång mot arbetarnas egen
vilja, arbetat fram en bättre
sakernas ordning och tillkämpat dem en
annan plats i det svenska
samhället än de förut haft. Det har legat
en fläkt av träldom över
lantarbetet i Sverge ända in under senare
år. Vi skola i fortsättningen söka
visa detta, genom att peka på
arbetet som sådant och dess
värde-skattning, tiden för dess utförande,
betalningsvillkoren, samt det
levnadssätt och den diet, som måste
bli en naturlig följd härav. Dock
först en allmän översikt över
arbe-tareförhållandena, sådana dessa
tedde sig i vårt land för hundra år
sedan. Som grund för denna lägga
vi de’ femårsbeÄttelser, som
landshövdingarna i respektive län avgåvo
1828. Vi vilja emellertid påpeka
att dessa skärskåda förhållandena
dels från sin egen ”höga” stånd- ’
punkt i samhället och i belysning av
den tid i vilken de levde, dels ock
mången gång i egenskap av större
godsägare, som i grund och botten
icke torde ha känt någon varmare
önskan att frambringa några
ändrade förhållanden till det bättre,
åtminstone då det gällde en höjning
av daglöner och veckopenningar.
Landshövdingen i Uppsala
län B. V. Fock erinrar om att
”allmogens välmåga är ofelbart i
något, ehuru långsamt stigande”, samt
att ”tillgången på arbetare är
mindre i de härader, som äro närmast
belägna till huvudstaden, dit täta
inflytti^ngar ske, men bättre i
avlägsnare trakter. De lagstadda
tjänstehjonen äro dyrlejda, i följd
därav, att deras inbillade behov
alltmera ökas. Ett karldagsverke
betalas vanligen med 24 å 32 sk.
banko oeh ett kvinnodagsverke med
hälften av detta belopp.”
Belysande för den tidens
uppfattning bland de högre
samhällsklasserna är uttalandet om ”inbillade
behov”, som gör att dagsverkena
bli mera ”dyrlejda”. Han ger
emellertid allmogen det oaktat vitsord
om att ”vara laglydiga samt hysa
oskrymtad vördnad för konungen
och kärlek till fosterlandet”. Hos
den uppväxande generationen
förspörjer han emellertid ”ganska ofta
lättsinnighet jämte de
utsvävningar, som äro dess följder och vilka
äga sin grund i svag och oriktig
föräldravård under de spädaste
åren, samt i bristfällig undervisning
och handledning under den därnäst
följande ålder”.
Länsstyrelsen i Stockholms
län påpekar, att ”tillgång på
arbete saknas icke på något ställe
inom länet; och dagsverkspriserna äro
olika, i förhållande till
arbetsbehoven och årstiderna”. Samtidigt
meddelar han att de variera från
och med 32 sk. till och med 40 sk.
banko för . ett karldagsverke på
egen kost och från 18 sk. till 24 sk.
för ett kvinnodagsverke. Priset
var alltså här något högre än i
grannlänet. Antagligen inverkade
huvudstadens närhet i icke ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
