Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Örne, Anders: Lantarbetet i Sverge för hundra år sedan. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mån härtill. Att priserna voro
betydligt lägre i en del andra län
skola vi framdeles visa.
Även här finner man för gott att
påpeka, hurusom ”dessa i
förhållande till spannmålsprisen högt
uppdrivna daglöner hade dock ej
medfört någon synnerlig vinst för
arbetarna, emedan erfarenheten visat,
att fliten icke blivit lönad, utan har
den arbetande klassen endast däri-’
genom funnit en utväg att spara
sina krafter och mera bekvämt
tillfredsställa sina böjelser för
vällevnad”. Det skulle varit av icke
ringa intresse, om man fått veta,
vari denna vällevnad bestått, om det
varit i förbättrade förhållanden i
hemmet eller i ett mera tilltagande
brännvinsbegär. I det senare fallet
har den tidens pågående
husbehovs-bränning en stor skuld till
allmogens betryck och fattigdom.
Landshövdingen i
Skaraborgs läri greve Arvid Posse har
en allt annat än fördelaktig
berättelse att avgiva beträffande
arbetareförhållandena i sitt län, ehuru
han annars var känd för en smula
reformvänlighet. Efter att ha
erinrat om att orsaken till
folkökningen i länet härleder sig från ”de
talrika bosättningar, som ske utan
beräkning på annat näringsfång äri
den arbetsförtjänst, som för dagen
betingas”, gör han gällande, att hos
arbetsklassen ”inskränker sig
nä-ringsomsojrgen till dagens behov,
varav följer att, då befolkningen
ingalunda är starkare än att allas
verksamhet högt påkallas,
upp-stegras dagspenningen under de
mera fruktbara åren, till ett pris,
som lämnar tillgång till uppehälle
under flera dagar, som tillbringas i
lättja. Jordbrukaren berövas
härigenom det nödiga arbetsbiträdet,
och de dagsverken som lämnas
honom måste han betala med ett
belopp, som står i det uppenbaraste
missförhållande till värdet av hans
produktion. Däremot under år med
knappare skördar och därav ,följan-
• de höga priser på födoämnen
förfaller denna folkklass i elände, och
jordbrukaren måste, av självkraft
eller tvungit förbarmande draga
tungan av dess försörjning till råga
på bekymret för egen utkomst, av
den ringa avkastning jorden givit/ *
I samband härmed erinrar han om
de förhållanden, som voro rådande
i länet under år 1826, då eri svårare
missväxt inträffade, men huru
”anspråken” redan åren därpå vid en
bättre skörd, vuxo, och han
tillägger, att ”den mindre ordentliga
levnaden, som följer av detta
försörjningssätt, föranleder att
arbetsförmågan tidigt avtager och ofta
upphör hos föräldrarna, innan
barnen ännu hunnit den ålder, att de
själva kunna något väsentligt
bidraga till sin bärgning. Det är
därför i synnerhet av denna folkklass,
som socknarnas fattigvårdsanstälter
betungas med fattighjon av såväl
äldre personer som värnlösa barn.”’
I samband med detta senare
uttalande, som vore värt att närmare
skärskådas, kommer han emellertid
med étt uttalande, som i någon mån
försonar hans utläggningar om den
”fattigvårdstunga”, som de mera
välsituerade i samhället hade att
bära för sina i’ icke ringa mån
svältavlönade arbetares skull. Han
erinrar nämligen om att ”dessa
olägenheter otvivelaktigt haft sitt
ursprung från svårigheten för
obemedlat folk åv jordbruksklassen att
med mera bestämt "föremål för sin
verksamhet och näringsomtanke
göra sig oberoende av
husbondeväldet, så länge rättigheten till
hem-mansklyvningar och jordsöndring
från hemman under mera varaktig
besittning var inskränkt genom förr
gällande författningar”, och han
väntar sig ganska mycket av den
förordning härom, som året förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
