Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Örne, Anders: Lantarbetet i Sverge för hundra år sedan. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utkommit. Vidare anför han, att
om jordbruket handhades med den
omtanke och grannlagenhet, som
detta yrke kräver, ”så vore den
närvarande arbetstillgången
troligen icke tillräcklig; men i anseende
till dét brukningssätt som allmogen
antagit, saknas visserligen icke
erforderligt antal arbetare, fastän
deras verksamhet och tillgänglighet
för jordägaren är på ett för honom
^ofördelaktigt sätt beroende av
priserna på livsmedel”.
Ehuru man tydligt märker, att
landshövding Posse från sin
upphöjda ståndpunkt betraktar dét
folk, som i sitt anletes svett genom
hårt arbete och lång arbetsdag
söker att skaffa sig sin nödtorftiga
bärgning, märker man emellertid
lios honom ett socialt intresse, som
långt ifrån var tillfinnandes hos
flertalet av hans samtida kolleger.
Detta intresse gör sig även
gällande hos landshövdingen i grannlänet
:— Älvsborgs län- — P.
Sandel-hjelm, vilken påpekar, att
ungdomens sedlighet där var starkt rotad,
och omnämner han sämtidigt att
”ibland nära tre tusen
bevärings-skyldiga ynglingar, som under året
mönstrats, funnos endast några få
individer straffade för brott”.
Samtidigt erinrar han om att
”brännvinet är den stötesten, som
behöver och efter möjligheten bör
undanrödjas” Vidare påpekar han
att arbetare vid jordbruket och
övriga näringar saknas icke i länet
samt ätt de betalas olika, efter
tillgång och behov inom varje ort.
”Dagsverkslönerna variera sålunda
betydligt, till ex. mollan 10 sk. oeh
24 sk. banko för karldagsverken
samt 8 sk. och 16 sk. b :o för kvinns-3
sommartiden på egen kost.” Om
tjänstehjonslönérna vet han
ävenledes erinra, att ”dessa äro
underkastade en jämförlig variation
örterna emellan, så att de uppgingo
från 10 rdr till 33 rdr, b :o årligen.
för en dräng och 4 rdr till 13 1j3 rdr
banko årligen för en piga, förutom
städja och vissa klädespersedlar,
som vanligen betingas jämte lönen,
och uppgå i värde till 10 å 131/3
rdr för drängen och 6 å 8 rdr. för
pigan”. Den senare av dessa
uppgifter torde vara något överdriven.
Vi tro icke att de klädespersedlar,
som tjänarna i allmänhet erhöllo,
kunde värderas till anförda belopp.
Från Kronobergs län
skriver dåvarande landshövding Carl
Mörner, att ”tillgång på arbetare
saknas visserligen icke; men så
Snart ett fördelaktigt år inträffar
och sädespriserna bli låga, visar
den arbetande klassen mycken
liknöjdhet att förtjäna penningar, och
bristen på arbetsfolk och tjänare
uppkommer då därigenom, att dessa
inackordera sig hos andra, där de
försörja sig genom handarbeten, för
vilka betalningen icke minskas,
oaktat födoämnenas fallna värde. Det
är således även i detta avseende,
som de låga sädespriserna äro
menliga för lantmännen, och önskligt
vore, om någon utväg kunde
vidtagas, varigenom åtminstone
tjänstefolk och ogifta personer kunde
avhållas att i goda år övergiva sina
tjänster för att endast arbeta när
de finna för gott. Självsvåldet och
lättjan hos dessa personer har gått
långt och tarvar rättelse.”
Landshövding Mörner var större
godsägare själv och det är ju helt
naturligt, att då hans arbetare
möjligen. icke erhöllo vad de önskade
för. sin produktion, de lämnade sina
platser. Ur arbetsgivaresynpunkt
har sådant alltid betraktats som
”självsvåld”.
Länsstyrelsen i Jönköping
erinrar om att ”folkets välrriåga har
under den senaste perioden varken
av- eller tilltagit”. Samtidigt
meddelas i all .korthot, att ”ett
dagsverke är lika dyrt nu, då en tunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
