Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1916 - Örne, Anders: Lantarbetet i Sverge för hundra år sedan. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råg* köpes för 6, som då den efter
1826 års missväxt kostade 25 kr:”.
Landshövdingen i Västerås
län F. Ridderstolpe, som själv var
innehavare av större gods, berättar,
att ”tillgången på arbetare* och
dagsverkslönerna hava varierat
efter bättre och sämre årsväxter”. Ett
karldagsverke har under de trenne
senare åren uppskattats till 21 sk.
b:o, ”men gällande priset har
betydligt överstigit markegången.
isynnerhet sommartiden, men ehuru
icke legofolk saknats, har dock
dugligheten och pålitligheten bland
dem i allmänhet minskats, så att
man med skäl kan påstå, det
arbete är bland de dyrbaraste
artiklar att betalas med penningar,
isynnerhet då det utgöres av oberoende
dagsverkare”.
Vidare erinrar landshövding L.
om, att ’ ’på landet finnes en mängd
inhyseshjon och oberoende
innehavare av torp och smålägenheter,
med besittningsrätt på vissa år eller
livstid. Dessa borde i allmänhet
kunna påräknas till arbetsbiträde
vid jordbruket; men de år, då god
tillgång på spannmål och andra
födoämnen göra för dem lätt att
förvärva dagligt uppehälle, bliva de
mera tröga för dagligt arbete och
mera dyrlejda”.
I Östergötland finner
landshövding C. W. Hamilton ingen brist
på arbetare vara rådande.
”Dränge-dagsverken betalas vanligen med
16 sk., men under skördetiden med
20 å 21 sk. b:o. Det synes som
skulle dagsverkspriset böra falla
eller stiga med spannmålen och
varuvärdet, men tvärtom var
tillgången på arbetare större och
arbetslönerna lägre under de höga
pris på livsmedel, som ägde rum
1826.” Han konstaterar samtidigt,
att ”orsaken till detta
missförhållande ligger däri, att arbetaren är
mindre hågad för arbete i samma
mån som han utan mycken möda
kan förtjäna vad som för hans
uppehälle nödvändigt erfordras”.
Landshövding G. Peyrön.i
Nyköpings län påpekar, att ”på
arbetare för lantmännen är ingen
brist i allmänhet; men vid goda år.
som under sistlidet och
innevarande, då ett mansdagsverke knappast
erhålles för 3 å 4 kappar råg, och
den arbetande klassen, hellre än att
samla till en mindre förmånlig
årgång, minskar förtjänsten, föredrar
att med maklighet förtjäna endast
vad som förut åtgår, är lantmannen
ej utan förlägenhet för arbetare”.
Han meddelar samtidigt, att
medelpriset för ett mansdagsverke är 16
sk. och för ett ”ökedagsverke”
(häst med karl) 1 rdr banko.
Från Kalmar län uppger
landshövding G. Nordenankar, att ”på.
arbetare är tillräcklig tillgång, men
arbetslönen har i flera år
bibehållit sig tämligen hög”, och från
Kopparbergs län berättar
landshövding P. Lorichs, att
”nödiga arbetare saknas icke inom
detta län, oaktat en del av
dalallmogen vissa tider utvandrar på
arbete utom orten. Efter goda år, då
de obetänksammare arbeta på sin
egen jord och lättheten att föda sig
bliver större, är väl tillgången på
dem mera inskränkt, ehuru
dagspenningen är lika hög, som under
mindre gynnsamma år, men över
verklig brist på lejd arbetskraft har
man hittills icke haft att klaga”.
Vidare anför han, att medelpriset
på ett dagsverke har under de sista
fem åren varit 25 sk. banko, ”som i
det närmaste svarar emot de- för
karladagsverken under tiden
gångbara, vilka på egen kost utgjorda,
allmännast gällt och gälla från 17
sk. till 34 sk., allt efter olika
arbeten och trakter”.
Landshövdingen i Örebro län
greve N. Gyldenstolpe erinrar om
att jordtorpare och andra, som äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
