Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Wigforss, Ernst: Militärfrågan och Internationalen efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med- och sett, hur massor av
arbetade frivilligt och i övertygelse om
krigets nödvändighet dragit på sig
uniformerna.
Ätt i det ögonblicket, då det
förefaller folkets störa massa, att de äro
överfallna utan anledning av en
er-övringslysten och barbarisk
grannstat, att i det ögonblicket söka få
upp den entusiasm, som skulle
behövas för en mobiliseringsstrejk
eller t. ,o. m. en vanlig generalstrejk,
det är helt enkelt en orimlighet. Vi
känna alla stämningen i Sverge i
våras, vi veta hur fast vi alla voro
övertygade om att den krigshets vi
vände oss emot, var en hets till
anfallskrig, ett krig, som vi utan att
offrå något värdefullt kunde
undvika, och ändå känna vi
svårigheterna.- Och vi skola inte bedraga
oss själva genom att bara tala om
fruktån och statens tvång. Det
finns och gör allt så mycket, svårare.
Mén se på Englands arbetare.
Landet var icke hotat till sina gränser.
Men Belgien var skövlat, Frankrike
.-hotät, faran för ett segrande
övermäktigt Tyskland fanns, och det var
nog för att strax skicka ut
hundratusentals arbetare såsom frivilliga,
och det var nog för att slutligen
förmå de engelska fackföreningarna
att „ akceptera den allmänna
värnplikten. . Vi få minnas, att detta har
skett nu under våra ögon, under
inflytande av kriget, trots det hat mot
kriget, som samtidigt råder inom
de engelska arbetareleden, trots
risken för hela fackföreningsrörelsen,
som ;är förbunden ined. denna
värn-pliktsl&g. Det är här irite frågan
om att prisa eller fördöma de
engelska arbetarna för vad ,de gjort,
men det hela står där som ett stort
faktum, och det tvingar, oss att
tänka. Jag säger inte, att vi alltid
skola b.öja oss för faktum, ty faktum
i dag, det är stundom förflyktigat
i morgon. Men det är den, som i
detta fall påstår något .dylikt, som
har bevisningsskyldigheten. Man
har ingen rätt att, när man söker
hållbara grunder för att bygga upp
ett helt partis politik, följa sina egna
förhoppningar utan hänsyn till
deras sanningsvärde.
Och uppenbarelsen av de natior
nella instinkternas styrka hos breda
folklager synes mig vara en av
världskrigets ofrånkomliga
lärdomar. Även när de icke uttryckas
så brutalt som av den engelske
fackföreningsledaren Ben Tillet, äro de
skrämmande nog ändå. Ben Tillet
förklarade för ungefär ett år sen
öppet i ett tal, att för honom stod
det egna landet över rätt. och orätt.
Och utan tvekan drog han en
parallell med sin lika hänsynslösa
klass-kampsmoral. När det gäller striden
möt arbetsgivarna, ropade hän vid
ett rekryteringsmöte, så håller jag
med min klass — right .or wrong my
class —, och på samma, sätt: right or
.wrong my country —. rätt eller
orätt, det är ändå mitt land. Men
från detta öppna proklamerande av
den nationella egoismen såsom
högsta rättesnöre kunna vi följa linjen
-ända bort till den grupp, som anser
sig för verkliga
fullblodsiriternatio-nalister med världen till fosterland
och sé, hur även där de nationella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
