Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Wigforss, Ernst: Militärfrågan och Internationalen efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sker det åtminstone till inte så.
liten del, och vad proletären ganska
lät förlorar vid denna process, det
är otvivelaktigt idéen, att han inte
har något fädernesland.
Men bortsett från nationalismen,
som jag här strukit under så starkt,
därför att jag tror att vi måste se
faran av en nationalistisk
arbetareklass i ögonen, och även förutsatt
att vi i kampen mot en dylik
tendens skulle ha utsikt att segra, så
har den rena försvarsnihilismen
ännu eoi kamp att bestå, där jag
tror att den kommer till korta, och
det därför att dess egna kämpar
bara kunna föra striden med halva
hjärtan och aldrig tystnande, inre
tvivel. Och det är kampen mot
rät-/ ten: mot andra folks rätt att leva
fritt, och det egna folkets rätt att
leva fritt. Det ligger något
lockande i den rena självuppgivelseläran,
så länge den kan framställas som
en slags heroism, som en
hjältemodig kamp, om också med korslagda
armar. . Men det är bara så länge
man riktar kravet till sig själv. I
samma ögonblick vi försöka
tillämpa det på andra, mjärka vi, hur det
hela brister. Trots alla
proklamationer’ som i allmänna ordalag
förklara. skillnaden mellan rättfärdiga
och orättfärdiga krig, mellan
an-falls- och försvarskrig, vara en
konstruktion utan motsvarighet i
verkligheten, har man nog ändå rätt att
lindra, hur många zimmerwaldare
som. i praktiken lika starkt fördöma
tyskarnas infall i Belgien och de
belgiska arbetarnas motstånd mot
inkräktarna, eller påstå att man
här inte kan göra någon skillnad
mellan anfall och försvar. För att
söka våra exempel på närmare håll,
förklarade inte vi svenska
socialdemokrater och även
ungdem’okrater-na. våren 1916, att ett svenskt krig
då skulle vara ett otvetydigt
anfallskrig? Det går ju alltså ibland
att skilja" på dessa två, och det
torde var svårt att påstå, att vid det
tillfället denna skillnad betraktades
såsom betydelselös av
försvarsnihi-listerna själva.
Men ibland är icke n o g, och
även om försvarsnihilisten förmås
att erkänna, att den principiella
skillnaden mellan anfall och
försvar inte bör suddas ut, så kan han
dock vidhålla, att i praktiken äro
dessa medgivanden inte av sådan
betydelse, att de kunna -föranleda
honom att uppge sin rent negerande
ståndpunkt. Om jag inte misstar
mig, skulle argumenten för
försvarsnihilismen, åtminstone för den
form, med vilken det är av
praktiskt intresse att diskutera, kunna
sammanfattas på följande sätt:
. 1) Det finns intet sätt att i regel
skilja mellan anfalls- och
försvarskrig, eller låt oss hellre använda de
riktigare orden: mellan rättfärdiga
och orättfärdiga krig. Även om vi
sålunda ville vara med om att,
försvara rätten och den oskyldigt
angripne med vapenmakt, skulle vi
inte kunna det, därför att vi icke ha
något kännetecken på, var denne
oskyldige är att finna.
2) Även rättfärdiga krig äro
något så ohyggligt, att vi inte vilja
rusta för att deltaga i dem, då vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
