Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Wigforss, Ernst: Militärfrågan och Internationalen efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intériiationella anarkin, innan vi
kunna tanka oss samhällets
socialisering såsom arbetareklassens
eller1 de bredare folklagrens eget
verk. Men då kunna vi sålunda
iiite vänta på proletariatets seger
för ätt börja arbetet på att
förebygga krig.
. Det behöver inte sägas, att den
kritik, som från denna
utgångs-punkt.riktas mot en socialistisk
för-svarsnihilism, med samma styrka
vänder sig mot den
”socialpatriotism ”, som med en Wolfgang
Hein.es ord tänker sig det tyska
socialdemokratiska partiets
framti-da.politik som ett arbete ”med
mursleven i den ena handen och
svärdet i den andra”. Att bygga upp
en socialistisk demokrati i det inre,
medän inan rustar sig till tänderna
inot klassbröderna på andra sidan
gränsen, är en politik fullt så
utopisk som den zimmerwaldska teorin,
att man uiider ovillkorligt
förnekande av rätten till nationellt
självförsvar och utan makt att under
kapitalismens * herravälde förebygga
krig kän tro på möjligheten av den
socialistiska demokratins segerrika
fraiinmatsch. Då vi bli ställda
inför dessa svårigheter och fullt klart
uppfattat dem, torde vi ha allt skäl
att på allvar fråga, om de nyblivna
sociäljiatrioterna och de
zimmerwaldska försvarsnihilisternä
verkligen ha rätt i sin pessimism. Finns
det verkligen intet hopp om
räddning ur den mellanfolkliga anarkin,
de tävlande rustningarna och de
periodiskt återkommande
katastroferna, innan samhället blivit full-
ständigt omskapat genom den rad av
förändringar, som vi bruka;
beteckna med orden: socialismens
genomförande ? Finns det verkligen ingen
praktisk väg, på vilken vi
omedelbart kunna slå in med förhoppning
att redan nu göra krigen omöjliga
eller åtminstone i hög grad
osannolika och att därigenom skapa
grundvalen för militarismens bekämpande
och rustningarnas avskaffande?
Det kan här inte bli tal om någon
egentlig diskussion om hela det
stora och invecklade problem, som
inbegripes i ordet ”krigsorsaker”.
Det får vara tillräckligt att
tämligen dogmatiskt konstatera, på vilka
grunder man kan bygga ett
påstående, att teorin om krigens
oundviklighet under ett kapitalistiskt
produktionssätt utgör en otillåtlig
förenkling av verkligheten.
Det vore knappast oriktigt att
säga, att den omedelbara
anledningen till världskrigets utbrott
ligger i r u s t n i 11 g s t ä v 1 i
n-gama och i militär is men.
Men dessa företeelser sväva inte i
luften. Vad är det söm frambragt
dem?1 Dé kapitalistiska
stäternas ekonomiska
•konkurre n s, särskilt den
koloniala konkurrensen,
utgör otvivelaktigt en orsak till
den internationella spänningen.
Men den är inte den enda* och den
är inte den ensamt avgörande ens
för de grupper inom samhället^ som
vi bruka kalla de maktägande.
Konflikten mellan Tyskland och
Frankrike är oförklarlig, om vi
bortse från Elsass-Lothringen, allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
