Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Wigforss, Ernst: Militärfrågan och Internationalen efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast sin plikt, om den hjälper fram
det nya, -som trots alla de faror det
innebär, likväl representerar det
högre -utvecklingsstadiet.
Det är ytterst svårt att ha en
mening om’hur mycket som är sant och
hur mycket falskt i detta teoretiska
resonemang, och för de flesta av oss
förefaller det utan tvivel tryggare
att ta upp frågan från mera
omedelbart praktiska synpunkter, såsom i
hela denna framställning förut
skett.
Är enighet möjlig?
Det är naturligtvis lätt att från
båda sidor angripa ett förslag som
detta, emedan det är ett
kompromissprogram. Visst är det så.
Det är . dess avsikt, och det är dess
existensberättigande. Det är en
kompromiss i programmet, som
framtvingas av att vi leva i en
övergångstid, där man varken kan bygga
på det nya helt eller släppa det
gamla fullkomligt. Det är ett
me-delvägsprogram och ett
försonings-program tillika. Det ger kritiken
av den rena. socialpatriotismen rätt
fullt ut, så länge den bara är
kritik, -Men botemedlet, som man
söker använda, blir inte akcepterat,
utom under bestämda viljkor, d. v. s.
i de samhällen, som principiellt
ställa sig avvisande mot tanken på
ett staternas rättssamhälle.
Om . förslaget går närmare de
”gamlas” program eller de
”ungas”, om det är principiellt mera
ett. ”försvarsprogram” eller ett
’ ’avväpiiingsprogram ’ ’, intresserar
mig inte personligen. Principiellt
är det inte alls något
patriotiskt program. Principiellt är det
endast ett rättsprogram, Det är
rätten som skall skyddas, öm så
behövs även med vapenmakt —f om så
behövs även mot det egna
fosterlandet. Det är svårt att tro annat,
än att programmet, häri stämmer
överens med den innersta idén ho&
den gamla Internationalen, fastän
världskatastrofen fann den
oförberedd att i verkligheten föra ut
idealet och under sitt fruktansvärda
tryck sprängt isär de element, som
endast tillsammans bilda det ämne,
varav världsfreden kan uppbyggas,
sprängt dem sönder i de ovillkorliga
försvarsvännerna och de
ovillkorliga avväpningsmännen, i rena
nationalister och rena
antinationalis-ter.
Mei} tecken saknas inte på att
”rättsprogrammet”, om jag så får
kalla det, kommer att få starka
förkämpar. I Frankrijse har
I/Hu-manité gång på gång varit inne på
samma linjer. Renaudel har
tidigare förklarat, att i samma
ögonblick kriget skulle övergå till
ett militäriskt erövringskrig, skulle
den franska socialdemokratin vägra
sitt stöd.
Principiellt måste han alltså dra
samma konsekvenser för det
framtida programmet, som här ovan skett.
Men om detta steg täges principiellt
och med hot om anslagsvägran,
budgetsvägran och mobiliseringsvägran
bakom, så kan jag inte förstå,
annat, än att detta är ett brytande
med vad vi vanligen kalla
socialpatriotismen så starkt, att de riktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
