Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Björklund, Gottfr.: Senaste nämndemansdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av kr. 22:75. Partiet uppgick till
9,800 kg. och lantmannen hade alltså
genom sin olagliga affär gjort sig
en liten extra vinst av kr. 2:25 pr
säck. En annan hade sålt 6,200 kg.
mot 22 kr. medan en tredje
uppburit 23 kr. pr 100 kg. för ett parti
om 7,100 kg.
Vid målens förekomst inför
häradsrätten framställde åklagaren
det yrkandet, att böterna för
lagöverträdelserna ej måtte sättas till
lägre belopp än skillnaden mellan
maximipriset och den erhållna
betalningen. De resp. bötesbeloppens
minimum skulle alltså bliva kr.
220:50, 93:— och 177 : 50.
Fastmera, framhöll åklagaren, borde
bötesbeloppen sättas högre för att
få någon smula karaktär av straff.
Han påpekade, att lagstiftaren i
och med fastställandet av en
straffskala fr. o. m. 5 t. o. m. 10,000* kr.
berett möjlighet att träffa en
förseelse i förhållande till dess vidd.
Till stöd för denna uppfattning
åberopades vidare förordningen om
maximipris å rågmjöl och
vetemjöl, vilken, tydligtvis i nämnt
syfte, stadgade böter av minst 2
och högst 4 gånger värdet av
saluhållet parti.
Vad tror man nu häradsrätten
beslöt? Jo, som förut är meddelat
avkunnades en dom, varigenom lag-’
överträdarna dömdes till resp. 5,
10 och 15 kronors böter. Utslaget
dikterades av nämndemännen, i
strid med domarens mening i
frågan.
Ha vissa, i andra fall avkunnade
nämndemansdomar, eller
nämnde-mansmeningar, gått i den
riktningen, att man med största möjliga
straff velat klämma de syndare,
som ställts under åtal, har man
denna gång gått i andra riktningen.
Domen är ju alldeles meningslös,
och det är tydligt att om den skulle
stå sig i överrätt, föreligger
allvarlig fara för att den rent av inbjöde
till andra liknande lagöverträdelser.
Att den utesluter varje
tillstymmelse till straff begriper
varenda människa!
När den som på lagöverträdelse
gjort sig en mervinst av kr. 220:50
endast behöver plikta 15 kr., ha
vederbörande all anledning i världen
att fortsätta. Det lönar sig som
synes mycket bra! Och varför skulle
egentligen en del andra
lantbrukare, vilka anse
maximiprisförord-ningen vara ett av socialister och
den lede själv gemensamt gjort
påhitt, längre sälja till lagligt pris
när grannen tjänar så goda pengar
på att överträda prisförordningen
och låta sig dömas av
nämndemännen i häradsrätten?
Den som skriver detta skall visst
inte yrka flera års straffarbete på
dem, som tagit mera betalt än de
ha laglig rätt till, fastän man i
första förargelsen kunde vara böjd
därtill, med kännedom om huru
särskilt en del av de skånska
lantpa-tronerna sökt att på flera än ett
sätt skinna konsumenterna under
dyrtiden. S å mycket måste
emellertid fordras av straff, att för det
första den som överträder lagen
genom laga dom icke drager
ekonomisk vinst av överträdelsen, och att
för det andra härutöver tillkommer
så pass stort bötesbelopp så
vederbörande berövas lusten att upprepa
förseelsen.
Då i dessa anförda fall åklagaren
anmält missnöje mot
nämndemans-utslaget, får det väl anses att
hovrätten ser på saken med andra
ögon.
Det inträffade .har emellertid en
principiell sida. Ingen misstänker
att ej nämnden, i detta och’andra
fall, dömt efter bästa förstånd och
samvete. Men saken är den att
den juridiskt obildade nämnden är
lättare mottaglig för speciella1
rättsuppfattningar i den miljö, där dess
medlemmar dväljas, än vad fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
