Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Björklund, Gottfr.: Senaste nämndemansdomen - Hedmansson, Karl: Dagen och det förgångna inom arbetarrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir med jurister. Nämnden är
alltid ytterst känslig för de
uppfattningar som göra sig gällande i dess
omedelbara omgivning. Den är
bunden därvid genom ett
psykologiskt try ek från omgivningen.
Juristen, som är avlönad av staten är
mindre än nämnden utsatt därför,
icke minst på den grund att han
varken direkt eller indirekt för sin
ekonomiska existens är beroende av
någon annan än staten. Väl kan det
måhända givas undantag både åt det
ena och andra hållet, men den
allmänna regeln måste dock bli den
nämnda. I detta fall äro
nämndemännen lantbrukare, som se
århundradens hävd, som tillåtit producen-
terna att själva, utan att tillspörja
andra, bestämma priset på
produkterna, nedbrytas av en annan ur
behov och nödvändighet
framträdande rättsbildning. Nämnden
avspeglar alltid den primitiva
rättsuppfattningen, och ehuru denna
mången gång kan vara riktig, torde
det minst lika ofta hända att den
är den ut- och invända rättvisan,
alldenstund vederbörande dels äro
bundna av förutfattade meningar,
som de ej kunna frigöra sig ifrån,
och dels sakna förmåga att för sig
klargöra spörsmålens läge, insatta i
sitt sammanhang. Därför bli också
nämndemansdomarna sådana de
överhuvudtaget framträda.
Dagen och det förgångna inom arbetarrörelsen.
För TIDEN av KARL HEDMANSSON.
Lika gammal som samhällets och
människans historia är striden
mellan armod och överflöd, förtryckta
och härskare.
Men denna strids moderna form,
arbetarerörelsen och den politiska
idé, som burits fram av denna
rörelse, är ännu blott en mansålder
gammal. Och ännu leva många av
de första stridernas män kvar; i
vårt land äro ju
genombrottsmän-nen t. o. m. i sin fulla mannakraft
och ledare i dagens strider.
Det är rätt trösterikt att tänka på
detta. Ännu icke ett människolivs
ålder har socialdemokratin
uppnått, och ändå är den så långt
hunnen, att den överallt är en
maktfaktor i samhället och mångenstädes
beredd att bliva den verkställande
samhällsmakten. Måhända skall
någon av dem, som i tjuguåren voro
med om att lägga byggnadens
grundsten, i sena år se bygget
färdigt. Ingen vet vad morgondagen
bär i sitt sköte, och i dessa samhäl-
lets söndringstider kunna sociala
förändringar ske snabbare än vad
erfarenhet och statsklokhet ge vid
handen.
Dessa tidens hastiga resultat äro
dock inte enbart av godo. Vi skola
här icke dröja vid det obestridliga
faktum, att en ung demokrati icke
t mognar till sitt förstånd i samma
mån som dess styrka ökas. Detta
lyte lär väl bli ofrånkomligt, trots
upplysningsverksamhet och
mötes-träning, tills det omsider genom
erfarenheten blivit undanröjt. Nej,
här syftas på en betydligt mindre
beaktad fråga, en högst otidsenlig
känsloangelägenhet, vars betydelse
tidens ivriga och bullrande röster
icke skatta synnerligen högt)
Jag har svårt att finna ett
uttryck, som tillfyllest täcker det
åsyftade begreppet, det är
emellertid fråga om sammanhanget mellan
l det gångna och dagens strider inom
socialdemokratin. Möjligen det
historiska sinnet, men icke blott detta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
