Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Hedmansson, Karl: Dagen och det förgångna inom arbetarrörelsen - Martoff, L.: Gustave Hervé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott och bart dagens barn.
Glömska, glömska åt det förgångna!
Man är färdig att döma en mans
gärning för handlingen av i dag
eller i går och drar ett streck över
det förflutna, även om detta
förflutna var ett banbrytarearbete.
De unga, som komma till
arbetarerörelsen, veta mången gång icke
vem Axel Danielsson eller Fredrik
Sterky var, deras namn. nämnas
icke, man är längesen färdig med
dem.
Det vore förtvivlat, om detta
tillstånd icke vore tillfälligt. Men man
torde kunna säga, att det så är. I
bygdernas Folkets hus samlas
svenska arbetare och slåss för höger och
vänster till fiendskapens gräns.
Men efter debatten kunna
motståndarna enas kring ett framdraget
minne om gamla strider, en död
kamrats ord bringas fram ur
glömskan, och vid värmen av det
förgångnas bränder känner man, att
kampen kanske ännu är gemensam.
Gustave Hervé.
En sida ur Frankrikes sociala historia•
Åv L. MÅRTOFF.
Översättning för TIDEN efter Neue Zeit.
Gustave Hervé hör icke till dem, som
förmå utöva ett större inflytande på sitt
lands utveckling. Men lian är
otvivelaktigt en av dem, som tvinga sin samtid att
tala om sig, en av dem, som under aUa
omständigheter, även de mest olikartade,
förstå att rikta omgivningens
uppmärksamhet på sin aUtid mycket ljudliga
verksamhet. Politiker av det slaget utmärka
sig vanligen genom en i realiteten starkt
ensidig begåvning: vid sidan av en viss
talang, som hjälper dem att tränga sig
fram, kunna de lägga i dagen en stor
schablonmässighet oeh medelmåttighet i alla
andra avseenden. Emellertid utmärkas de
alltid av en viss speciell egenskap, som gör
det möjligt för dem att i vissa situationer
finna nyckeln till massornas hjärtan och
låta dem gripas av en verklig rörelse.
Ännu för några år sedan stod Gustave
Hervé för den franske
genomsnittssmåbor-garen som ett vidunder, i sin person
förkroppsligande alla förgångna och
kommande revolutioners gräsligheter. Under
«n av de talrika, periodiskt iscensatta
processerna mot hans pamflettartiklar
framförde han då som försvarsvittne den
berömde Henri Rochefort. Och när
han sedan i sitt försvarstal åberopade
sig på dennes gynnsamma vittnesmål
kallade han honom — och upprepade detta
sedan i sin tidning — ”vår gemensam me
mästare” (notre maitre k tous), varvid
han, i förbigående sagt, en smula
plagierade Anatole France, som i sitt minnestal
i Sorbonne över Tolstoy karaktäriserat
dennes ställning i den moderna europeiska
litteraturen med de orden.
Denna hyllning åt den reaktionäre
nationalisten Bochef ort från en då ännu
extrem revolutionär hade sin naturliga och
berättigade förklaring. Utan tvivel en av
de mest, kanske den mest glänsande bland
nutidens franska journalister, en
flyg-bladsstilens mästare kunde Gustave Hervé
icke för intet se sin stora förebild i
Rochefort, den mest talangfulle
representanten för den gångna generationens
politiska journalistik.
Skrivsättet hos de båda journalisterna,
den berömda Lanternes utgivare och
9 ’Victoire ’s, ha mycket gemensamt:
samma liv och pregnans i språket vid
sidan av en icke ringa ytlighet i tanken;
samma djärvhet och beslutsamhet i
angreppet, samma oförvägenhet vid behend-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
